Flagellatio

Som julgåva från kärleksfull make fås detta år ett taggigt elände som visserligen är estetiskt tilltalande och därför ter sig som en positiv företeelse ända tills man inser att man ska lägga sig på tingesten och helst utan kläder! "Lär dig lida utan att klaga" tänker jag för mig själv och minns texten från en broderad tavla i ett kök för länge sedan - nej, jag är ju inte mycket för hushållsarbete heller.

Men man är ju en tuff brud och dessutom har en broder i Jakobstad vetat berätta att dessa mattor visserligen inte är flygande sådana, men att känslan efteråt är densamma (och att detta fenomen t o m gjort det uthärdligt att mattan inte funnits att få i svart!) och därför tänker jag att saken kan vara värd viss utforskning.

En stund senare ligger jag således där och lider och kvider och svider och tänker i mitt stilla sinne att det efter denna procedur nog av mig får tillverkas det min far alltid påstått tillreds av gamla hästar - nämligen prickig korv - och att eventulla känslor av att sväva i luften nog har mer att göra med nära döden upplevelser än något annat...

... men se, en dryg vecka senare och samspelet med detta självspäkningsredskap börjar bli en välkommen kvällsritual. Avslappningen i den muskulatur som fått sig en omgång är tydlig och sömnen otvivelaktigt förbättrad. På en annan blogg ser jag att det diskuteras inte bara huruvida mattan förbättrar blodcirkulationen, utan också VAR den förbättras, och jag drar på munnen när jag även ser begreppet "lutherskt" nämnas. Ja, varför inte? Visst mått av flagellatio brukar höra religiös övertygelse till och i vår region håller Shaktimattan på att bli föremål för en i det närmaste kultliknande dyrkan...

"Haha!" utropar jag nästa gång jag möter motstånd och lidande. "Jag har varit med om värre. Varje kväll, faktiskt. Och det som inte dödar en gör en starkare."

"Lär dig lida utan att klaga!"
--------------------------------------------------------------------------------

As a christmas gift from my loving husband this year, I recieve a prickly misery which at first sight is aesthetically pleasing and therefore has the appearance of something positive, until I realize I am supposed to lie down on it and preferably undressed! "Learn how to suffer without complaining" I think to myself and recall the text from an embroidery on a kitchen wall long time ago - and no, I'm not a fan of domestic duties either.

But since I'm a tough chick and a brother in Jakobstad claims these little carpets - NOT real flying carpets, of course! - still manage to ewoke the feeling of being airborne (and that this phenomenon even made him endure the fact that this mat could not be found in black!), I come to the conclusion the matter could be worth some exploration.

A moment later I therefore lie there, suffering and whimpering and hurting and thinking to myself that I will end up the way my father has always claimed happens to old horses - as salami! - and that possible feelings of floating in the air probably has more to do with near death experiences than anything else ...

... but one week later the interaction with this self-torture-tool is becoming an appreciated evening ritual. The tension in the muscles treated with the mat is reduced and sleep is undoubtedly improved. In another blog, I see a discussion going on whether - and where! - the mat improves blood circulation, and I can't help but smile when I see the term "lutheran" mentioned. Well, why not? Flagellatio, at least to some degree, is a common expression of religion and in our region the Shakti mat certainly has become the subject of an almost cult-like worship ...

"Hahaa!" I will proclaim the next time I encounter resistance and pain. "I've been through worse. Every evening, as a matter of fact. And what doesn't kill You makes You stronger".

"Learn how to suffer without complaining!"