Därför sitter jag nu här med både tistlar och törnen. Sveda och värk. Snedvriden som en martall och suckarna jag häver ur mig liknar sju svåra år men är långa som åtta. Med möda reser jag mig upp och med möda lägger jag mig ner. Sjuhundra sjutumsspikar rister mig i ryggen som katten rister råttan och döden rister livet. Humöret blir därefter.
Ryggskott. Modell värre. Om någon undrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar