Och varför, VARFÖR, plockar jag fram eländet år efter år?
måndag 17 december 2007
När jag lider - mot jul #2
Hur många julprydnader behöver en familj på tre personer? Hur många blinkande, lysande och spelande snögubbar, tomtar eller plastgranar orkar en hjärna hantera innan det blir overload och overkill och kortslutning och valium? Hur många stjärnor, girlanger och ljusstakar klarar en mor vars främsta nöje aldrig varit, eller kommer att bli, dammtorkning? Blir man lyckligare av julgardiner och små bibliska figurer i gips? Varför går små glödlampor av hävd alltid sönder av att ligga nerpackade i en låda? Glitteränglar är ju fina - men varför alltid puttenuttiga och feminina? Varför smakar julgransbollar av choklad alltid "bäst före" julen året innan?
4 kommentarer:
De där "julkänslorna" som brukar innebära en skön känsla av lugn och harmoni tror jag lockas fram enklast med hjälp av lugn och ro... och kanske en ljusstake med levande ljus och en stjärna i fönstret. Mer behöver man faktiskt inte! Mer julfrid till dig, och oss alla!
Jag tappar lätt bort lugnet mitt bland alla prylar och prydnader. För några veckor sedan när jag besökte en av nejdens supermarketar fick jag en otrolig ångest av allt krimskrams som omgav och överföll mig. Faktum är att vi har rätt lite julprynader i detta hushåll i jämförelse med många andra, men ändå för mycket för mig...
Mer julfrid till oss alla, Happiness! :-)
Du kanske tror att "någon" vill ha detta men har du verkligen tagit reda på det ?
Jodå. Och "denna någon" (dessa några) är inte jag! ;-)
Skicka en kommentar