Den där lättnaden som infinner sig när man fått berätta för någon om det som tyngt en i många månader. När man fått ställa frågor som kanske inte alltid är adekvata men som ändå behövt ett svar. När tårar som brännt under ögonlocken längre än länge äntligen faller. När någon förstått utan att veta.Då blåser vindar.
Då faller regn.
Då smälter det frusna.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar