söndag 30 december 2007

2007

Oundvikligen närmar sig det nya året och här och var i bloggvärlden dyker årskrönikorna och summeringarna upp. Det som hänt ute i stora vida världen får ni ta del av någon annanstans och här i mitt mikrokosmos kan jag inte lova mycket annat än det ni redan läst, sett och hört.

Jag känner mig inte beredd på ett årsskifte och tröstar mig med att det bara är ett symboliskt datum och att det finns andra tideräkningar och kalendrar än vår västerländska. Jag är inte färdig med det gångna året nämligen - inte på långt när - och kanske skriver jag min årskrönika 2007 först om trettio år. Eller också gör jag det imorgon.

Jag ska för alltid minnas det här året, det är ett som är säkert. För smärtans skull och för glädjens. För välkomnanden och avsked. Svindlande höjder och avgrunder in under. Om jag glömde det här året, var fanns ni då? Alla ljuvliga människor jag lärt känna! Att få insyn i era liv och tankar har gjort mitt eget liv större.

Om jag glömde det här året - vem vore jag då?
Och vem vore du?

6 kommentarer:

Anonym sa...

Vackra tankar i årets slut,
på din blogg du lägger ut.

Tankar om framtidens tankar,
du oss som ett stadigt ankar.

Orkar inte du ensam träda,
ska vänner dig fram leda.

Vänner du har omkring dig har så rara,
räck ut handen, du når hela din vänskapskara.

Du ingen smärta känna behöver,
Vi dig vänligt och rart stöder.

Fred på vår jord och lycka i hjärta,
så borde Ingen känna någon smärta!

Din vän, Magnus!

Lady of the Lake sa...

Tack, Magnus, min vän! En riktigt trevlig start på den nya året önskar jag dig! :-)

Anonym sa...

Oj Fyrbanna va bra! Får jag citera dig hos mig, vännen ?

Lady of the Lake sa...

Naturligtvis får du det! :-)

Luontopolkublogi - Naturstigsbloggen sa...

Anni, kan du musicera till given text?
Sätt musik till dikten jag skrev åt dej?

Lady of the Lake sa...

Magnus, min vän, gärna skulle jag göra det om jag kunde - jag är bara rädd att det skulle bli sådana ommöbleringar i din text (till förmån för melodi och rytm) att du kanske inte skulle känna igen den som "din egen". Dikten är nog allra vackrast precis som den är! :-)