Djup törst

Den här malakra typen har jag bloggat förr, men nu gör jag det igen för att han helt enkelt roar mig. Statyn är Erkki Kannostos konstverk, "Djup törst", och jag har tagit för vana att hälsa på honom varje morgon på väg till jobbet. Mycket diskret, naturligtvis. Det finns ju människor som inte förstår sig på dylikt beteende. Han sitter nämligen där, med sina djupa törst, och säga vad man vill om respekt för konsten, men personligen tycker jag inte att det är någon större skymf att som i det här fallet övertäcka en offentlig tingest med t ex en jacka...

Nej, det var INTE jag som gjorde det.

Men ett faktum är att den här bilden gör mig lite rörd. Jo, jag vet att någon sannolikt försökt göra sig lustig på bekostnad av det konstnärliga uttrycket, men likväl... utstrålar inte gesten en viss medmänsklig värme? Kanske någon tyckte han såg ut att frysa? Behövde ett skydd mot regnet? Och kanske söker jag tecken för att jag VILL se tecken på mjukare värderingar i ett många gånger alltför hårt samhälle, men en annan morgon när jag i handen på samma staty hittar ett stort rött äpple kan jag inte låta bli att dra på munnen. Vasabladet läser han också, med stor iver - det har jag sett med egna ögon. Tar del av sin omvärld, kanske för att inte stelna i sin form?

Möjligen är det slumpen som gjort att Herr "Djup törst" suktande blickar mot McDonalds, men ännu har jag aldrig sett honom föräras någon Big Mac-måltid med en stor Cola, och jag hoppas jag slipper. Just av respekt för konsten.

Någon måtta får det vara.