Ja. Det finns vildhjärnor. De skriver med stora bokstäver. Mod kallar vi det, men jag hävdar att det är oförmågan att känna obehag som gör att de skriver med stora bostäver.
Och ja. Vi finns. Vi som är naiva nog att tro att vi visst skriver exakt som vi vill, när det egentligen är så att vi inte vill mer än vi vågar. Nätt och jämnt. Det vi vill regleras av det vi vågar. Inte tvärtom.
Inte kommer gränsen emot oss utifrån. Den kommer inifrån. Många av oss sträcker oss aldrig längre än så.
Behovet av att bli accepterade equals liv kontra död hos oss människor, och när det gäller ord, är orden själens kropp.
Kroppar kan blöda.
Ett obehag att beskriva.
6 kommentarer:
och ibland finns det redan de som (be)skrivit med ord det vi själva vill säga, så vi behöver varken våga eller kunna, bara låna. Fredrik lindström hör till dem som mången gång (får) sagt det jag vill säga, han bara gör det betydligt bättre än jag sku ha gjort det, och precis som jag sku ha velat göra dte. så varför uppfinna hjulet på nytt?
Så sant, så sant. Men har du någongång befunnit dig i en argumentation, där du känt dig hotad till livet? Som om orden i sig innebar ett reellt hot mot din existens och din fysiska kropp börjat signalera "spring eller slåss"? Ibland blir vi modigare av lånade ord: då har vi nämligen förmånen att gömma oss bakom någon annans "kropp". Vi har ett automatiskt medhåll. Vi är inte ensamma. För ensamma vill vi inte vara. Eller?
jo nog har jag det. herregud, det har jag. och du har alldeles rätt, andras ord kan fungera som en sköld också, ett skydd, ett gömställe, en acceptans. och att andras ord kan fungera som det är inte odelat positivt. andras ord som sköld används också många gånger "fel". och ensamma, nej ensamma vill vi inte vara. och för att låna (och dölja mig bakom?) andras ord igen
de största och starkaste känslor jag vet är skräck, kärlek och ensamhet
har någon vis sagt. tror det var wide.
Wide, som i Anna-Greta? Nu var ju inte min huvudsakliga avsikt att ha rätt... :-) Ibland har jag undrat ifall "ytlighet" snarare handlar om rädsla än om begränsat intellekt? Att inte våga tänka längre?
tror det ska vara makter och inte känslor.
Jo, jag tror det. Sak samma, förresten - känslans makt är stor! :-)
Skicka en kommentar