TACK till alla er som velat lyssna till min musik. Tack också för de vänliga och uppmuntrande kommentarer jag fått ta emot via bloggen, e-post, sms och "in person" - inte i min vildaste fantasi hade jag förväntat mig ett sådant mottagande!Jag var väldigt nervös när jag satt här och överförde "Where grace is" till min blogg, och velade länge av och an. Det här med att sjunga och spela "inför publik" är ingen självklarhet för mig även om jag ibland bara måste få ge uttryck för tankar och känslor i form av musik.
Låten betyder mycket för mig personligen. Texten är på inga sätt märkvärdig eller speciellt poetisk, men beskriver exakt vilka känslor som rörde sig - och fortsättningsvis rör sig - i mig när den kom till. Jag har blottat lite på förlåten till något som är väldigt känsligt för mig, både artistiskt och personligt, och ni har behandlat mitt hjärta med varsamma händer. TACK än en gång!
11 kommentarer:
Fina fina Lady, du har förmågan att visa på det vackra. I dina bilder, din röst och din musik. Don't ever stop.
Nå, nu byri ja pyyl på nyytt... Tå ni sku veta hu blöödoe kvinno ni har ti dzära me... Tack, Sussi! :´)
Well, du sjunger väldigt bra tycker jag. Det låter proffsigt :) Jag blir bara mer o. mer nyfiken på vem du är irl :)
Oj vad fint! Frusipikkona har jag och tårarna rinner! Tack!
Tack - men något proffs är jag inte! :-) Det här med att blogga halvanonymt har sina sidor och egentligen är anonymiteten inte speciellt viktig för mig. Det handlar mer om att jag inbillar mig att fördomar och etiketter blir mindre tydliga (= ens inre får mer svängrum, kanske?)ifall läsaren inte genast känner till namn, boningsort, yrkeskategori, bakgrundshistoria etc. Det är också ganska sällan mina inlägg handlar om personliga, starka åsikter i någon särskild fråga, utan jag vill hellre lämna utrymme för de som läser/lyssnar/ser på foton att ta inläggen till sig som de ÄR. Hoppas det är OK till vidare? :-)
Jo, jo... Klart det är ok!!! :) Jag förstår precis vad du menar med att skriva halvanonymt eller anonymt. Jag har ibland funderat att jag skulle starta en anonym blogg. Nå, inte ännu iaf :)
Tack, Mariann! :-) Och välkommen till min blogg!
Tack för förståelsen, Blyerts! ;-)
Oj, så vackert! Här sitter jag med tårar i ögonen! Var kommer du ifrån helt plötsligt och varför vet jag inte vem du är? Dessutom blir jag nyfiken på vem du sjunger om. Får man ställa en så'n fråga?
Tack, Camilla! Det är inget konstigt alls med att du inte vet vem jag är, jag har hållit väldigt låg profil... ;-) Och visst får du fråga vem sången handlar om, men allra helst låter jag det förbli osagt - ifall du berörs av musiken/texten har den kanske redan en betydelse för dig personligen, och det är då det viktigaste! :-)
Vilken underbar röst du har!!! Och vilken härligt skör men STARK låt. Jag beundrar verkligen ditt mod och dina talanger! Detta var näring för själen...
Tack, Marina! :-) Med modet är det som det är, du förstår, det handlar mer om att jag var tvungen.
Skicka en kommentar