Mina ljuvliga, svarta änglar till lånedöttrar. Ni var så duktiga idag. Trötta, hålögda och röksugna, men positiva ändå. Att ni välkomnar mina idéer utan förbehåll är ett mirakel. De måste verka vansinne ibland. Cooljazz och filmmusik fick strömma ut i rummet utan att ni suckande och stönande krävde mer HIM. Jo, ni vet precis vad jag talar om. Lugnt och fridfullt fullföljde ni era uppgifter. Lugnt och fridfullt och frenetiskt tuggande tuggummi? Okej, okej. Någon som har frågor? Röka? Nej inte nu, vi tar paus om tio minuter.
Kritor dansar. Munnar ler. Ni skrattar i varandras sällskap numera.
Därför, när jag ser er, ser jag också mig själv. Och när ni hittar rätt, vet jag att jag hittat rätt. Det är inte alltid hugget i sten vem som tar hand om vem. Jag tror ni såg att jag var trött.
2 kommentarer:
Vad roligt att höra om bra dagar på jobbet! Jag tror du är perfekt där! Även såna dagar då du är trött eller ur form på nåt annat sätt. Dina "söner och döttrar" är inte betjänta av att se nån som är "perfekt" jämt, tror jag...
Jag har funderat mycket på det här och brukar också säga till elever som klagar på att deras lärare har skit i huvudet (ursäkta uttrycket)att de faktiskt kan åstadkomma en förändring - hos läraren! - genom att själva bli mera uppmärksamma som lyssnare. Våra yngre adepter är ofta jätteskickliga på att genast scanna av ork/humör hos oss handledare och känner de sig trygga själva är det sällan några problem med lyhördheten. Och nej, någon perfekt LoL har de nog aldrig sett... :-)
Skicka en kommentar