Skrattar idag gråter imorgon

Bild: Nina Hemmingsson, Aftonbladet

Under en paus i skuggan på bakgården konstaterar vi hur beklagansvärt skickliga vi är på att lägga band på oss själva. Världsbäst på att avstå, det är vi. I sanning en konst. Sedan står vi där en stund till och riktigt känner efter hur bittra vi är för att vi inte får som vi vill. Som om vi ens skulle våga få som vi vill! Inte vågar vi det. För om vi vågade försöka utan att lyckas, skulle vi stå där med skammen över att ha velat men inte fått. Eller fått men inte kunnat. Eller kunnat men inte vågat. Alltså låter vi bli. För säkerhets skull. Och för osäkerhets skull. Fega och bittra. Vi snörper på munnen, i sann luthersk anda. Det hade sannolikt ändå inte varit värt besväret. Och vi säger till varandra: "Skrattar idag, gråter imorgon". Joo, joo, nog är det så alltid.