Lissu

"Jag har skaffat en sällskapsdam åt er far" förkunnar mor en kväll i början av 80-talet, nyss hemkommen från stan "tanken är den att hon ska göra honom sällskap i badrummet och bistå honom vid tvagningen". Mina tioåriga öron håller på att lossna från huvudet. En sällskapsdam åt pappa?! Inte för att jag riktigt vet vad en sällskapsdam är för något, men någon främmande tant i vårt badrum har jag inte räknat med.

Den dyra fadern själv sitter vid tillfället djupt försjunken i Jakobstads Tidning, och registrerar till en början inte samtalsämnet, varför mor med allvarsam röst fortsätter: "Jag stötte på henne i Jakobstad där hon gjorde reklam för sina tjänster vid Halpa Halli, och hon verkar riktigt nöjd med arrangemanget. Lissu, heter hon, och hon väntar redan i badrummet. Ni kan själva se efter!".

Vid det här laget lägger husfar genast ifrån sig tidningen, stiger raskt upp från stolen och rusar tillsammans med husets samtliga barn ut till badrummet för att kolla ifall år av "Dallas" och "Falcon Crest" slutligen försett mor med en såpa-psykos. Alternativt också för att förhindra en annalkande katastrof. Dörren slits upp med förenade krafter.

Och visst! Där ligger hon! Med armar och ben lojt utsräckta i sitt eget lilla, röda plastbadkar. Och med en stor tvål i famnen! Och efter den dagen - och den minst sagt dramatiska ankomsten in i våra liv - får hon gärna hjälpa oss alla med tvagningen. Vår alldeles egna Kylpy-Lissu!

["Kylpy-Lissu" var en tvålkopp i form av ett miniatyrbadkar/"badande" plastdocka och tanken var att tvålkoppen skulle få flyta omkring i badvattnet, praktiskt nära till hands. ]