Blanksvart

Sitter här i halvdunklet och lattjar med en Grant Lee Buffalo-låt. Låtsas att det är meningen att barréackorden slurrar som dom gör, och att det ska vara så där lite slarvigt för att det är cool, när jag i själva verket inte behärskar mitt instrument. Dricker kaffet jag bryggde för snart två timmar sedan blanksvart och så starkt att gommen drar ihop sig som en fjolårsmurkla. Det gör jag bara när jag är desillusionerad eller riktigt nervös, och just nu är jag nervös för att jag är så desillusionerad. Och desillusionerad för att jag hela tiden är så nervös. These days. Med nätterna är det som det är. Åtminstone är det gott om nätter i den här bygden.