Jag är där jag var
när jag önskade att nå dig,
ditt ansiktes ställe i tiden.
Kvar stod dagen
forsande och öppen
kring maskiner.
Jag fick röster
och rösterna
fick ingenstans ta vägen.
Människor gick in i varandra och bort.
Innan du minns mig levde jag.
I hjärnans svarta stad de dödas byggnad.
Ulf Eriksson ur Byggnad med kreatur (Bonniers 1990)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar