Detta arma vemod som drabbar en mor - nåja, säkert många fäder också - inför skolstarten varje höst! Långtifrån alla av oss har positiva erfarenheter från den egna skolgången, och redan vetskapen om att det ibland krävs ett ytterst litet missöde för att resten av skoltiden ska bli ett helvete får huden att knottra sig på min rygg. I vårt fall har de två första skolåren gått förhållandevis bra, och jag ber till alla gudar jag visserligen inte längre tror på - men ändå! - att även detta år ska förlöpa lugnt.
Nej, skolan av idag är inte vad den kunde vara, och verkligen inte vad den borde vara. Nu ska eventuella upprörda lärare inte surna till innan jag kommit till punkt - det är nämligen inte lärarnas fel. Ungdomsvärlden utvecklas i snabbare takt än någonsin, skolan hamnar flera steg på efterkälken, och ytterligare ljusår efter den släpar lärarutbildningen. Det här betyder enligt min mening att både klasslärare och ämneslärare på alla stadier hela tiden får kämpa med att hinna ifatt de krav och behov utbildningen egentligen borde svara på.
Utbildningsarrangörerna av idag är för svaga, har för lite inflytande, för att ge eleverna verktyg att påverka och förändra det samhälle de lever i och sin egen framtid. I själva verket är det arbetsmarknaden, industrin och kommersiella krafter som styr. Ofta globala sådana. Det här har utbildningssystemet i vårt land hittills missat! Barn och ungdomar av idag utbildas varken för att anpassa sig till eller kritiskt rannsaka sin samtid, utan blir hängande i ett tomrum någonstans mitt emellan. Tala om alienation!
Och varför förekommer det fortfarande mobbning i sån utsträckning som det gör? Vi menar väl inte på största allvar att det är naturligt, rent av mänskligt, att elever förstör inte bara varandras år i skolan, utan många gånger även återstoden av livet? Vi kan knappast skylla på att vi aldrig fått information.
Lärarstuderanden - ställ krav på era utbildare.
Lärare - ställ krav på era arbetsgivare.
Föräldrar - ställ krav på skolan. Ställ krav på er själva.
Barn och ungdomar - lär av oss, men sovra, sovra och sovra igen.
4 kommentarer:
Som lärare i vissa kommuner ska man nog inte sticka ut alltför mycket eftersom om de inte trivs med en så finns det alltid många andra lärare. Int vill man stäklla för stora krsv när man inte är fast anställd, och 50 sökande på en enda tjänst i ett samhälle där det är bekantas bekanta och de populära som får fast anställnig!
Malena Molin
Tack för din kommentar! Orättvisor finns överallt och visst är det tråkigt när andra aspekter än kompetens och genuint intresse för barn och ungdomars utveckling prioriteras. Det du beskriver visar just den osunda och ofta alltför konservativa inställning som råder på många håll. Lycka till och kämpa på!
Det handlar om civilkurage, faktiskt! Hur ska det annars nånsin kunna bli bättre??!!
S.
Javisst är det en fråga om kurage! Å andra sidan måste man som enskild opponent till större sammanhang/orättvisor tillåtas skydda sin egen rygg också. Civilkurage kan ibland kosta individen mer än det smakar, s a s. Dessutom får man minnas att vissa sammanhang är mer rigida än andra, och därför också kräver en försiktigare approach om nya idéer ens ska uppmärksammas... Tack för kommentaren!
Skicka en kommentar