tisdag 10 juli 2007

Väl hemma

väl hemma
står jag vid hennes grav
hon som varit död
i femton år
säger hon
"du är ledsen min vän"
berättar jag
"gemini, gemini"
tröstar hon
"soldroppe, purpurvante, änglamoln,
mariehand, irisöga"
suckar jag
"gemini, gemini"
tröstar hon
"björken, gungan"
gråter jag
"gemini, gemini"
tröstar hon
"gråt"

4 kommentarer:

Anonym sa...

...den här tycker jag om..

Lady of the Lake sa...

Tack. Den här texten betyder en hel del för mig själv också. Skrev faktiskt en sång på samma tema och sätter kanske ut den på nätet om jag vågar. Vet inte. Vi får se.

Anonym sa...

verkligen fin dikt

Lady of the Lake sa...

Tack. Nu börjar jag snart gråta... :´)