Hemma igen och min långa svarta kjol är genomvåt och alldeles fläckig av lera. Naturligtvis kände jag mig som vanligt föranledd att kliva omkring vid regnblöta vägkanter och stega över diken. För en bild är en bild är en bild.Åkte ut till skärgården, med regntunga skyar hängande över färdväg och landskap. Det ljus och den atmosfär som uppstår en regnig sommardag känns ibland som den milda beröringen av en älskads andedräkt mot huden. Inte förmår en Nokia med hyfsad kamerafunktion återge en sådan sensation, men någon liten mängd synintyck klarar den av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar