Riktigt viktigt

I ett av sina senaste inlägg skriver Christian kortfattat och klokt om hur prylar som en gång varit riktigt viktiga ofta blir undanstuvade i skåp och lådor när nyhetens behag lagt sig. Åter en gång klumpar det sig i halsen en smula när jag tänker på allt man skaffar för att det känns oumbärligt för stunden. Nej, jag är ingen samlare av prydnadssaker, långt därifrån, men likväl har jag en kluven intällning till pryttlar och mojänger som inte direkt har en praktisk funktion. Faktum är att jag har en kluven inställning till saker som har en praktisk funktion också. Som den här nya telefonen jag inhandlade igår...

En telefon behövde jag, utan tvekan. Displayen på min fd kapade av överhettning (solsken, tänka sig), gick inte att byta, och under några dagar har jag inte sett vem som ringt eller vem jag ringt upp, vilket också kan ha sin lilla äventyrliga tjusning. Hur som haver. Vi lever i ett samhälle där det nästan är en dödssynd att inte vara anträffbar 24/7, vilket jag också med jämna mellanrum påminns om. Själv har jag blivit likadan, vilket jag inte gillar. Det om det.

Men behövde jag verkligen en förhållandevis dyr telefon med kamera och allsköns finesser? ... ja, men jag fotar ju ändå en hel del, och klart att det är behändigare med tfn och kamera i ett, så att jag slipper släpa med mig båda... Som om min gamla trogna Nikon inte skulle rymmas i den ordenligt tilltagna handväskan! Tillsammans med alla andra riktigt viktiga prylar som skramlar omkring på väskbottnen...

Och ändå är jag lite uppsluppet glad över den här nya telefonen med kamera. För jag fotar ju ändå en hel del. Vilket jag inte heller behöver. Om jag inte vill. Men jag vill. För det finns saker jag vill visa dig. Riktigt viktiga. Och du är inte här.