Fel inställd

Den här gången har jag gummistövlarna på och en frisk vind blåser bromsarna tillbaka in i vass och strandvegetation. Solen lyser tillräckligt för att de vita näckrosor som under senare år invaderat sjön ska lysa som stjärnor mot det mörka insjövattnet och späda små fräkendungar svävar omkring som älvor just där bäcken rinner in mot sjön. Det är länge sedan jag varit här och mycket har förändrats. Mycket och ingenting. Jag blir sju år igen. Sju och fjorton och tjugoett. Kanske fyra och etthundrafyra. Kanske trettiofem, men det dröjer en god stund. Först när jag med kameran trott mig ha tagit sommarens ca åttio bästa bilder, men också märkt att åbäket hela tiden varit felinställt och bilderna därmed odugliga, blir jag trettiofem. Men trettiofemåringar slänger inte sin kamera i sjön även om tanken förefaller dem och det med råge. Trettiofemåringar tar fram kaffetermosen, kollar att inga huggormar redan ligger ihopslingrade på trädstubben intill och sätter sig sedan ner. Och suckar. Djupt.