ur "Sagor för en slocknad sol" 4

SÖNDER OCH SAMMAN

Hon är den allra, allra vackraste och den du sover bredvid om natten. I pastellfärgade lakan sover hon med kyssvänliga läppar och huden omsorgsfullt lotionerad med det senaste från producenter svåra att uttala namnet på. Sju dunbolstrar kräver hon och ändå dammsuger du för säkerhets skull bort minsta tvivel om att hon verkligen är den du tror, för det måste hon ju och hur skulle hon kunna vara något annat såsom du älskat henne ända upp till ytterligheten av varje vacker kvinnas självklara status.

Mister du henne går du sönder och samman och vem är du då, du som inget eget värde har? Vem är du då, vem kunde du bli och vet du alls något om den du en gång var?

Du jobbar och jobbar och drömmer och drömmer. Kommer drömmen för nära jobbar du mer. Förtränger, förblöder, förfäras. Förförs och förgörs, men med stolthet och ångest för yta och cred och med pengar på fickan, just som hon vill ha dig och mister du henne går du sönder och samman för vem är du då, du som inget eget värde har? Och alla era vänner, era nära och kära, vem blev du för dem, du som inget eget värde har?

Lyckan är fullständig till värdet av ett telefonsamtal.

Trygghet råder fram till ett sms.

Så du renoverar hellre än kommunicerar.

Men om natten i mörkret, med slingrande rötter kring armar och ben och med hjärtat mellan knäna, går du länge och långt med knivar i magen och en påle i ditt rektum och ingenstans att gråta för ingenting får synas, så har du bestämt. Och du tänker på henne som gått sönder och samman och var finns hon nu? Vem är hon nu? Hon som är som du. Hon som inget värde har, när du räknat dina par.

Hon är.