"Vi hade det bra ställt på bomullsplantagen och tobaksodlingarna, där fanns allt vi behövde... med undantag av kvinnfolk! Det fanns alldeles för få kvinnor där!".
Så säger Emmas man om tiden innan återvändandet, Emma, barnen och sjön.
Men han är inte riktigt konsekvent, den gode herrn. En annan gång berättar han nämligen om hur det var den kvällen han på danspaviljongen lyckats träffa en very beautiful lady, over there. Vackert leende, vackert hår, kurvorna på rätt plats... nåja, ni som har läggningen får föreställa er resten.
Lyckosam var han som fick henne med sig hem till the lodge.
Kvällen är sen och förhoppningen stor. Damen ifråga klär av sig skorna, kjolarna, underkjolarna, strumporna, blusarna, bysten, peruken...nej, vänta nu... vad händer...tänderna...?
Sist står där en inte längre lika beautiful lady. Faktum är att det är svårt att avgöra om det ens är en lady. Svunnen skönhet. Ja, minsann!
Och herrn, då? Ja, han är säkert också försvunnen. Frågan är väl om han någonsin ens varit där, eller bara lånat storyn... både en och annan gång.
But who's to tell? Now, really? They're all gone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar