Det gamla spelverket drar efter andan när nioåringen sätter sig ner. Bälgar och pedaler som styvnat av vila får sig en omgång som heter duga. Dammet yr. Inte för att mormor städar dåligt, nej, vi menar dammet från alla år i vindsutrymmet. Dåtidspartiklarna som inte ens konservatorn rådde på.Nioåringen närmar sig den åldrande orgeln med självklarhet. Han har inget att bevisa. Han vet inte hur man gör. Bara var man trycker. Bara var man trampar.
Men den gamla vet. Den har ljudit förr. Psalmer och visor och vemod och skratt. Och såsom i himmelen strömmar plötsligt harmonier fram. Ackord så vackra att också en mor drar efter andan.
"Men mamma! Inte visste jag att jag kunde spela..."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar