Nere vid bäcken fanns tidigare en liten skogsglänta och vid randen av den lutade sig träden längtansfullt ut mot vattnet. Skuggorna bildade ett vilsamt dunkel och endast några få modiga solstrålar letade sig ända ner till marken. Men där mellan fjolårskottar och slingrande rötter gnistrade tusentals små stjärnor speglande sig i solstänk och jag tänkte att näcken har sin egen vintergata och jag var sju år gammal, myggbiten på allvar, och kände precis - blir det vackrare än så här kommer hjärtat att brista.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar