35 år och en dag

Emma var min morfars mor. Hon dog i barnsäng, tärd av spanska sjukan, redan vid en ålder av 35 år och en dag. Februaribarn som jag själv, och lika blek om nosen. Nåja, vad vet väl jag om det?

Gifte sig gjorde hon med traktens stora äventyrare och levnadskonstnär. Man får beundra hennes mod, anno 1907. "Hon var en bra fru" berättar maken ännu femtio år efter hennes död "hon följde mig dit jag gick".

När jag själv är 35 år och en dag ger mig tillfälligheten barndomen tillbaka. Där börjar min vandring med de förfäder jag vänt ryggen under många år. Det är inte utan smärta jag ångrar min nonchalans. Så mycket jag velat veta. Så mycket att förstå. Varför frågade jag aldrig, medan tid var? Jag var så slö till att lyssna. Ville bara bort.

Men Emma. Jag kände din son. Var han lika frusen redan som liten?

Och jag kände din dotter, Emma. Jag kände henne väl.