Mina damer och herrar! Får jag lov att presentera Ursula? Ursula Pärsus från Michigan. Ursula times two. Nej, hon hette inte Ursula när hon genom ett paket från amerika hamnade i min då treåriga mors händer, och i flera år kallades hon kort och gott "svärto-å-vito". När dockan emellertid skulle påbörja sin skolgång, såsom varje anständig docka bör, gick det naturligtvis inte för sig att heta "svärto-å-vito" och inte heller lät Lisa, Sonja, Britta eller Maja som lämpliga alternativ. Istället blev det Ursula. Ursula Pärsus.
Men Ursula var aldrig någon speciellt duktig elev. Inte lika duktig som Påmppi, Nalle eller Meka.... eller någon av de andra dockorna heller, för den delen. Hon hade nämligen alltid samma, mycket svårkorrigerade problem, och det var att sitta upprätt i pulpeten. Historien förtäljer inte om hon dessutom led av personlighetsklyvning, men jag gissar att hon emellanåt kanske kände sig lite upp-och-ner. Lite up-side-down, så där.
Cousin Eric som härom dagen presenterades för Ursula, tyckte att hon verkade ha varit med om ett och annat. "But at least she's politically correct! They should probably make more of those dolls nowadays..."
Och för er som ännu inte fattat pointen - men det har ni säkert! - är Ursula inte den som vänder kappan för vinden. Det har hon inte gjort på sextio år. Men på kjolen vänder hon ibland. Just to show her true colours. Svart i den ena ändan och vit i den andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar