Dito

du är kanske elva
hon är kanske tolv
du cyklar i 120
för att se hennes jojo
den åker upp
åker ner
den är gul
den är röd
och du skrattar och visar
du har glaskulor
i fickan
säkert fler än tusen
du leker en kärlek
som om du är van
och du får hennes jojo
ger den aldrig tillbaka
försvinner på cykeln
utan ett hej
när navelsträngen
spänns