onsdag 13 februari 2008

"Säg inget om det här..."

(Klicka på bilden för större format)

Den alltid lika aktuella frågan om begränsningar, avgränsningar och lämplighet vad bloggbara ämnen beträffar pågår nu på många håll i bloggosfären. Kan man vara personlig utan att vara privat? Finns det privata, ickeproffsbloggar som är opersonliga? Vad gör att en blogg blir FÖR privat?

Bloggetik, överhuvudtaget.

Utan att personligen ta någon ställning i just den frågan vill jag dock påminna om att det som pågår i bloggvärlden oftast i någon mån och utsträckning avspeglar det som pågår även i den "verkliga" verkligheten. Det pratas ofta om hur man på nätet kan utge sig för att vara någon helt annan - och någon ANNORLUNDA - än den man i själva verket är och ja, förvisso kan vi presentera en förvrängd bild av de yttre omständigheterna, men de inre är svårare att förtjänstfullt förfalska utan att de relativt snabbt avfärdas som ytliga, orealistiska eller osammanhängande. Vi begränsas nämligen av vår egen begreppsvärld och det vi förmår omfatta. Av bristen på det självupplevda, men också av vår egen oförmåga att alltför ingående föreställa oss det någon annan upplevt. Av vår egen fantasi.

Vad du väljer att visa inför en omvärld är en annan historia, men du kan aldrig bli någon annan. Du kan erövra större delar av dig själv och din potential eller välja att förtränga. Du kan blunda med ena ögat eller med bägge. The truth is still out there.

Eternal sunshine of the spotless mind.
-------------------------------------------------------------------------
( bild "Berglin", Svenska Dagbladet)

8 kommentarer:

Anonym sa...

Såå sant. Vi är, vi vill, och vi måste onekligen också VÄLJA... Livet är en spegel. Och man kan springa undan, men sanningen är onekligen alltid närvarande.. sa Guni

Lady of the Lake sa...

Javisst. Och sedan får vi också påminna oss själva om att vi alla sist och slutligen är ganska lika och egentligen skulle ha mindre orsak att rädas det allmänmänskliga här i lagomlandet - paradoxalt nog. :-)

larsekorre sa...

Hmm "Lagomlandet" ? Trodde att det var fast förankrat här ! Kan bara säga att jag visar en "bit" av mig själv, en bra eller dålig bit... tjaaa det är en blandning va !

Lady of the Lake sa...

Va?! Är det inte Moder Svea som är MELLANMJÖLKENS LAND...?

Du visar en väldigt smart och sympatisk "bit" tycker jag, men å andra sidan vet jag ju inte vad som händer vid fullmåne... ;-)

larsekorre sa...

Fullmåne ? Då förvandlas jag till nåt ludet......
Mjölken... jorå det också ! Jag dricker det i kaffet. (inte till mat , jag är för gammal !)

Lady of the Lake sa...

*skratt* Ja, det brukar ju alltid finnas två sidor av samma mynt. Ju mer lagom, ju mer ludet! ;-)

maria sa...

Själv tycker jag att man naturligtvis "får" blogga om vilka ämnen som helst och tycker den där distinktionen privat/personlig känns luddig och konstig och mest fungerar som som någon slags käck slogan, för att visa att man liksom är med...

För mej är det främst två saker som är problematiska: a) mitt liv existerar inte i ett vakuum, åtskilt från alla andra. Och speciellt sånt som är "personligt"( =intressant)har en tendens att involvera/beröra/påverka även ens omgivning, och b) tidsåtgång; jag bloggar snabbt och ofta ganska ogenomtänkt, för det är det enda jag tycker jag hinner med. Ska jag vara utlämnande vill jag vara mån om att verkligen uppfattas rätt... och då känns det lätt som om det sällan skulle bloggas nåt alls.

Lady of the Lake sa...

Kloka ord! :-)

Allt man "vill" blogga får man kanske inte blogga, och allt man "får" blogga kanske man sist och slutligen inte vill?

Men visst bör man kunna stå för - OCH välja! - vad man skriver, speciellt med tanke på att eventuella reaktioner inte alltid drabbar endast en själv.

... och på distinktionen personlig och privat finns det säker fler tolkningar än det finns människor. Vad man uppfattas som "privat" skiljer sig t ex markant från en individ till annan!