En decemberdag för några år sedan blir den som alltid varit stark plötsligt svag, och det är därmed inte bara hans hjärta som nästan stannar utan även våra andras hjärtan. Jag tror på fullaste allvar att jag har den bästa av fäder. Att han finns kvar idag - och en tidig morgon kör 135 km för att ta hand om sitt snuviga barnbarn! - är en gåva och ingen självklarhet.
Grattis på farsdagen!
2 kommentarer:
Det där knytet i vitt sjunger ju :
"Where grace....."
Javisst! Fast 35 år senare. :-)
(...och i bakgrunden skymtar sjöstranden, men det ser man inte för gardinerna...)
Skicka en kommentar