Ett hjärtligt tack till alla er som väntat, puffat, lyssnat, ringt, sms:at och skickat mail med anledning av min medverkan i Radio Vegas Egocentrum! (Jag kommer att besvara alla mail vartefter jag hinner) Det verkar - fortsättningsvis! - som om de frågor och tankar som väckts är av sådan karaktär att de hellre ventileras/kommenteras privat och avskilt än öppet på en blogg, och jag förstår det så väl. Flera av er har också tagit upp just skam och skuldbegreppet och hur svårt det är att öppet prata om de här sakerna, även inom de egna kretsarna och sammanhangen. Vad jag önskar att det inte behövde vara så!
Ett varmt tack också till Ann-Sophie Sandström och hennes osvikliga förmåga att uppfatta det väsentliga och med redigeringssaxen, ur mina tankestrukturer, klippa fram något ni verkar ha förstått!
För er som inte hade möjlighet att lyssna på programmet under sändningstid finns fortfarande möjligheten att göra det över internet:
Länk* (dessvärre utan musikinslag, och du behöver realplayer)
Sköt om er och vi återkommer!
15 kommentarer:
Det var fenomenalt, vännen. Helt jävla perfekt! :)
Tack, Sussi! Ibland vågar man lite mer tack vare vänliga själar som tror på en... :-)
Vadå utan musik?! Diskriminering av oss skeouningar! Du får fan maila ljudfilerna till mej direkt. Jag behöver dom.
din evigt trogna S.
Ja, är det inte rent förskräckligt vad ni går miste om? *blink* Kopsar och skickar när jag själv fått dem!
jag hörde bara slutdelen av egocentrum där du medverkade och det var synd för det var ett stort nöje att lyssna till dina tankar och dina forumleringar! mest imponerad blev jag dock av din musik som vi fick höra prov på alldeles sist - jag vill höra mer, pronto!!!
Andra försöket att lämna kommetar men skam den som ger sig, här är det motiverat! Hörde tyvärr bara avrundningen av egocentrum där du medverkade, båda sändningarna faktiskt och det förargade mig stort eftersom det var ett nöje att lyssna till dina reflexioner och dina formuleringar. Mest imponerad blev jag dock av det prov på ditt musikskapande som man fick allra sist - mer sådant, pronto!!! Det satt där det skulle för mig: text, musik, framförande. Har du nån skiva ute så berätta isf vilken och om inte, så fixa en! =)
Tack, Anonym - och nu har du båda kommentarerna framme! :-)
Ifall du fortfarande vill lyssna på programmet kan du ju alltid testa någon av länkarna som finns omnämnda i det här inlägget.
Någon skiva finns - åtminstone inte ännu! - ute på marknaden, men det pågår lite experimenterande kring min musik på Midas studios i Vasa. Tills vidare hoppas jag att du/ni/alla håller till godo med att lyssna på "Where grace is" här på min blogg!
Få se om jag nångång lär mig kommentera här, suck. Försöker igen....
Nu fungerar det, Kat! Välkommen! :-)
Kanske jag ska kalla mig "pronto" (liiite mindre anonym?) när jag lyckades klämma in kommentaren dubbelt upp - det var nog planerat att bli bara en men det var nog lite mer än bara en "skriv och klicka så är den framme"-kommentarfunktion. Ursäkta! Jag väntar redan på mer musik från dig, ju kortar väntan, desto bättre... =)
Det är lugnt, Pronto! (Vilken lustig motsägelse inbyggd i den enkla frasen, eller hur?) ;-) Inte så svårt att kommentera bara man vänjer sig. Fördröjningen beror på att jag läser igenom kommentarerna innan de publiceras. I ditt fall tyckte jag bara det var trevligt att publicera BÅDA! :-)
Tack för dina varma kloka och ärliga ord.
Vilken tur att det fanns en version som jag kunde höra ifrån Sverige.
(Det var Orange som tipsade mig om programmet)
Tack, Olle, för DINA varma ord! Många har haft problem med "utlandsversionen", men tydligen fungerar den i vissa fall!
Tack Annika för intervjun. Mycket sedan våra vänskapsår blev förklarat i och med den här intervjun. Jag är fortfarande din vän, bara så att du vet. Jag har också gått igenom en ordentlig troskris sedan jag flyttade till söderut. Mitt bloggande har varit ett direkt avgörande "trossteg", att trotsa rädslan, att stå upp för det jag tror på oavsett vad andra människor tycker. Tron bottnar djupare idag. Den utesluter inte psykologin eller psykiatrin. Har sett för många tragedier på nära håll... Ändå tror jag på bönen. Inte på den en prestationsinriktad bön, men på honom som förändrar längtande människor. Kram!
Hej Catarina! Jag är mycket glad att intervjun förklarade en del av den kris som tyvärr kom att påverka även dig, både direkt och indirekt. I en intervju berättar man naturligtvis inte allt, men för mig var den ett sätt att bekänna färg och beskriva hur jag ser på situationen idag i förhållande till hur jag uppfattade saker och ting då. Ett annat av mina syften var att visa/påminna om hur viktigt det är att även andliga ledare besitter självkännedom så att den givna auktoriteten inte missbrukas.
Jag läser din blogg med jämna mellanrum och jag tror att vi båda mognat en hel del sedan sist... ;-) Nästa gång vi träffas ska du få en kram!
Skicka en kommentar