Trötthet och redbarhet

Nu är det höst på allvar och det stora vemodet rullar in. Som om man ändå inte besatt en ordentlig portion av den varan året om. Under lunchen orkar kollegorna och jag knappt prata med varandra trots att vi normalt slåss om talturen, och när jag efter jobbet äntligen kommer mig för att lämna in min gitarr för modifiering och finjustering, får jag bita mig i tungan och skyndsamt avsluta ärendet innan tröttheten hotar välla ut över första, bästa sympatiska främling.
My personal Jesus, som befinner sig i Jakobstad och planerar föreläsningar, ringer och funderar hur jag har det och ifall jag är på väg till torsdagsjazzen, samt planerad bloggträff med Lotta och Quickie. Nej, det är jag ju inte. Eventuella oroliga läsare som befarat att Jakobstads kvot glamourladies kraftigt riskerat överstiga gränsen för all ära och redbarhet just detta dygn kan m a o sova lugnt inatt.
Frusen och eländig planerar jag nu nedsänka min lekamen i husets badkar. Vad jag tar med mig i plurret är det bara A-S och CH som vet. Och dom har säkert redan förträngt det.