lördag 13 oktober 2007

Tal till tomheten

Jag inser att allt och inget har förändrats när jag en dag plötsligt hittar dig med självbilden fortsättningsvis i trasor, allvarligt ironiserande över de personlighetsdrag jag en gång lärt mig älska, men som du själv har svårare att acceptera. Jag blir upprörd och arg, men mest sorgsen över att du har så svårt att ta dig själv på allvar, det allvar du faktiskt förtjänar att bli tagen på. Jag, om någon, vet att du har dina orsaker att gömma dig bakom än den ena masken, än den andra, men även om du väljer dina skämt med precision blir eftersmaken besk.

För egen del kämpar jag med att återerövra de delar av min själ som gör att jag överhuvudtaget orkar existera. Allt det som är jag måste få finnas, och jag klarar inte längre av att gömma mig på det sätt jag gjort under många år. Dåligt självförtroende och högmod är inga motsatser, tvärtom samarbetar de väl när det gäller att avstå från det man allra mest vill men samtidigt är rädd att inte behärska. Världsbäst på att avstå. Jag har varit världsbäst på att avstå. Men det finns ingen ära i det, bara ett ok många gånger för tungt att bära. Nej, man kan inte få allt, men det betyder heller inte att man ska förneka sig själv. Jag vill göra något av frustrationen, låta den arbeta för mig, inte emot mig. Det betyder inte att jag vill dig eller någon annan illa. Jag bara måste få finnas.

Jag har lärt mig mycket om mig själv tack vare dig. Jag har lärt mig att min inre röst inte tystas lika lätt som min yttre, men att min yttre inte heller tystas så lätt. Jag har lärt mig att mina upplevelser är mina egna, oberoende av hur mycket de förnekas. Och jag har lärt mig att sanningen gör mig fri, av den enkla orsaken att där inget finns att dölja behöver jag inte längre dölja något.

Därför hoppas jag nå fram en dag. Jag hoppas att du når fram en dag. För jag vill inte tro på en oändlig räcka av tomhet, av rädsla eller av skuld. Jag vill helt enkelt inte det.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Jag reagerade på det du skriver om att avstå. Jag känner igen mig där. Jag har avstått från vissa saker, mer eller mindre medvetet, pga de saker du nämner.

Jag har egentligen inte tänkt på det på det här sättet tidigare. Hmmm....

Lady of the Lake sa...

Jag har kämpat med de här sakerna hela livet och gör det ännu, och jag tror att det drabbar oss som är förhållandevis duktiga men tillsammans med uppfostran får en ordentlig dos jante, alternativt uppskattas för "fel" egenskaper (som t ex att vi är överdrivet förtående och alltid sätter andra först) istället för det vi själva ÄR och behöver uppsakttning för. Det är också vi som har allra svårast för att säga JAG VILL, därför att vi inerst inne tycker att det andra vill är viktigare. Därför blir det också i slutändan så att när vi väl får uppskattning eller beröm har vi svårt att ta emot det och förblir svältfödda TROTS uppmärksamheten... Men du, Tomas, jag har följt dig ett litet tag här i bloggosfären och märker att du mer och mer vågar ta dig själv på allvar, vågar fylla din plats, och när du gör det fullkomligen LYSER du! :-)

Lady of the Lake sa...

... "överdrivet förStående" ska det naturligtvis heta!

Anonym sa...

Oj, detta var mig en konstnärlig dam vi har här.. var bara så nyfiken så jag var tvungen att snoka lite här på din sida..! ;)
Du skriver verkligen så det glänser, men det som fascinerade mig mest är ändå din låt här intill.. det var bland det finaste jag hört på länge! Vilken otrolig röst du har!! Jag hoppas verkligen att det inte bara är här på denna sida som du gömmer din låt.. Ta hand om dig!! :)

Lady of the Lake sa...

Väkommen mr Tankesultan - the genious with a twist of humour - och tack för dina värmande ord! Snoka på här precis hur mycket och så ofta du vill! :-)

"Where grace is" ligger för tillfället på Anders Höglunds (Midas studios) bord och genomgår just nu en ganska häftig metamorfor från trudelutt till rockballad, och tanken är att just den låten plus eventuellt några låtar till i sinom tid ska utgöra demomaterial. Efter det får vi se vad som händer.

Ha det bra! :-)

Lady of the Lake sa...

... och slarvfelen/stavfelen får du/ni på köpet! ;-)