Andäktigheten var total när du bar fram Freja ur vindskammarens förråd. Tillbehören bestod av den enda nål som ryckigt och rasslande travade fram i den takt jag med min ena lilla hand mäktade hålla igång maskineriet. Den andra handen styrde tygets rörelse under sömmen och jag kan med fog påstå att tungan då om någonsin låg rätt i mun.
Du nickade gillande mot din brors första barnbarn, och knappast visste du väl då att du i dessa heliga ögonblick lade grundstenen till det som blev min upptäckariver och skaparlust. Jag måste vara en viktig person, tänkte jag, som får dela ditt verktyg. Använda din Freja.
Jag har egna verktyg idag. Freja pryder en hedersplats i vardagsrummet. Jag blev aldrig någon sömmerska.
Det är inte Frejas fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar