måndag 3 november 2008

eighteen times two

Såklart att jag minns dig!" säger hon och ler. "Du var alltid så självsäker och uppmuntrande och du fnittrade nästan konstant!" Nej, det var jag ju inte, men visst - det gjorde jag. Jag var rätt bra på att låtsas.

Och förresten skrattar jag jämt när jag blir nervös.

"Jodå, jag kommer ihåg dig" säger han "men du var svår att lära känna tyckte jag på den tiden. Alltid så allvarlig och jag kunde aldrig riktigt bestämma mig för om du var blyg eller styv i korken. Ibland kunde jag ha svurit på att du egentligen bara föraktade allt och alla!"

Jag är dubbelt så gammal nu. Och du vet fortfarande inte. Eller hur?
----------------------------------------------------------------------------------

"Oh, sure, I remember You! " she smiles and says. "You were always confident and cheerful and You used to giggle a lot!" No I wasn't, but yes - I did. I was a pretty good pretender.

Besides, I always laugh when I'm nervous.

"Yeah, I remember You", he says, "but You were difficult to get to know, I used to think at the time. You were always so serious and I could never really figure out if you were shy or cocky. Sometimes I could have sworn You really just despiced everything and everyone!"

Well, my age has doubled since then. Bet You still don't know. Do You?

9 kommentarer:

CH sa...

Anni

Vissa "vet fortfarande inte" hela livet.

Var glad att det inte är du.

*KRAM*

Anonym sa...

very good portraits!
which reminds me that - I have once promised to put photos of my childhood online

Lady of the Lake sa...

Ch

Det var rätt intressant att i efterskott höra dessa uttalanden från två personer som under en längre tid så gott som dagligen träffat mig under exakt samma tidsperiod och i samma miljö. Jag blev att fundera över hur mycket som hade med mig att göra och hur mycket deras egna respektive självbilder projicerats på mitt väsen, men kom sist och slutligen fram till att det nog var sådan jag var: kluven.
Själv minns jag dock allvaret bäst. Så till den milda grad faktiskt, att jag högst sannolikt verkligen skämtade bort det.

Där ser man.
*KRAM*

Matha

Thank You! I still remember when the first photo was shot - it has never been easy for me to look straight into the camera and it still isn't - and on top of it all I had a crush on the photographer...

Looking forward to see Your photos! :-)

Anonym sa...

i have one picture online from my first schoolday ;) and i think, one or two were i was younger :)

your eyes are very expressive :)

Lady of the Lake sa...

Does this mean I have to look through the whole cyberspace to find them? - or just Your blog? ;-)

I have never really become reconciled with my eyes. People often think I stare even if I'm not... :-/

Anonym sa...

search for it in my blogs *hehe*

no, mylady. here they are:
http://wortman.wordpress.com/2008/08/18/wunsche-und-einsichten/

http://wortman.wordpress.com/2008/03/22/wortman-trifft/

Lady of the Lake sa...

Handsome chap! Sure it's really You? ;-D

No, honestly now, the photograph from Your first day in school is simply adorable!

Anonym sa...

yes, thats all me :)

Lady of the Lake sa...

I knew that. :-) I'll soon but out some more childhood photos too.