Konsekvenserna

Ett år som består av dagar och nätter och ögonblick som blir många i väntan på jag vet inte vad är längre än långt och inte speciellt långt alls. Ibland är jag rädd att åren tar slut innan jag hunnit leva. Whatever that is. För det är just när vi tror oss leva i följderna som vi egentligen skapar konsekvenserna. Det du.

Observera!

En mycket kär cybervän, -S- , ställer ut sina underbara fotografier och håller därför vernissage inkommande måndag! [LÄNK] Själv är jag på väg och tänkte vid tillfället sjunga en trudelutt eller två...

"Varmt välkommen på vernissage måndagen den 3.3.2008 kl 18.00 vid Birgitta-salen i Nykarleby församlingshem!"

(Utställningen pågår från 3 till 31.3.2008.)

Special edition for my friends from abroad

Every now and then a visitor who doesn't read or write swedish shows up, and each and every time it happens more than once I am equally grateful! There is something very comforting in the fact that pictures, photos and paintings seem to communicate in a universal language, able to reach far beyond the spoken and written ones. Anyway, here on request by Mr Santiago del Río and hopefully for the benefit of René, Susan, Thomas, Lila and other visitors from abroad, I will try to tell You - very briefly I'm afraid! - the story behind my blog "Lady of the Lake".

You see, I'm in love with a small little lake in western Finland. I grew up in it's surroundings, and it is also the place where my ancestors once upon a time, long ago, chose to settle down. Through the years it has brought me more joy, magic, mysteries, memories, sorrows and disappointment than I could possibly describe in a thousand pages, yet to me it's still the most beautiful place on earth. Sometimes I think I moved away from home too young, and that would be the reason for my longing back to the lake.

[Photographs 1]

[Photographs 2]

[My grandfather and me]

My blog is also about the love I feel for several areas of artistic expression. The art of photography, the art of music, painting, writing... but most of all: the art of living. The art of remaining human in a society that doesn't always automatically allow us to do so.

As for the different posts: all the material published on "Lady of the Lake" (except for the comics and a few guest appearances) are my own productions. Using this [LINK] You can listen to me singing and playing my own composition "Where grace is".

Feel free to ask me any questions about certain posts that may interrest You in the future (older ones as well, of course!), and I will do my very best to give You at least a short summary!

Yours sincerely,

Anni

Lady of the Lake

Confidants

... nåja, i vilket fall som helst har vi känt varandra länge och därför ser jag ingen orsak till att inte berätta hur saker och ting står till på riktigt, när hon ringer från utlandet och undrar över läget. Med ens blir det riktigt synd om mig. Som från ingenstans, kommer det. Och det blir synd om henne också. För det ÄR ju synd om oss. VISST är det.

Vi suckar uppgivet.

Så där håller vi på jämt när vi träffas eller rings. Vi skummar av smolket från bägaren - ofta har det hunnit samlas en hel del - och efter att vi plöjt oss igenom våra respektive personliga små helveten finns det liksom inte mycket ork kvar att vara konstruktiva. Så vi bestämmer oss för att träffas någongång under försommaren, eftersom vi inte ens hunnit halvvägs med allt vi borde få beklaga oss över. "Då ska vi dra oss riktigt fulla och skämma ut oss på stan!", fnittrar vi halvhysterisk i telefon, men vet båda att det gör vi knappast. Det är vi nämligen alldeles för ordentliga för, gud hjälpe oss.

Jag tycker om henne. Hon skulle bara våga bli någon annan än den hon är.

----------------------------------------------------------------------------------

bild: Nina Hemmingsson, Aftonbladet

Sentimental

"Ta dem om du vill ha dem", säger min mor om ljusstakarna i prylskåpet hemma hos föräldrarna. Och det vill jag ju. TACK!

Garlic and rosemary

Mitt allra hjärligaste tack till [ANN--->] som häromdagen gjorde min make till en mycket lycklig man genom att göra hans fru till en bättre kock!

"Tvätta några potatisar, skala inte. Skär i rätt stora bitar tillsammans med rödlök, morötter (dom fungerar bäst skalade), fänkål om man gillar och massor av hela oskalade vitlöksklyftor. Salt, peppar, finhackad rosmarin och olivolja över hela slurven. In i 225°."

Jag förödmjukade (min käre faders uttryck!) potatisklyftorna i micron (full effekt, under lock, liten skvätt vatten, 5 min) innan jag satte in dem i ugnen, bytte ut fänkålen mot paprika och körde allt på 175° istället (gillar konsistensen bättre då) ...

... men det var VITLÖKSKLYFTORNA som gjorde SUCCÉ!

"jävligt irriterande"

Det har stormat i den virtuella ankdammen och eftersom jag hade fräckheten att lägga mig i diskussionen har en del svallvågor inkommit per mail. Utan att avslöja någon avsändare tänkte jag ändå öppna upp diskussionen även för andra tyckare och tänkare genom att återge en liten del av frågeställningarna här. Personen som skriver undrar över följande saker:

1. "Vem tror du egentligen att du är som lägger dig i Bloggen.fi:s förändring när du själv har din blogg på annat ställe?"

2. "Om du tycker så illa om registreringen varför har du själv registrerat dig då, och om det är så viktigt för dig att vara anonym varför lämnar du varje gång ut din URL???"

3. "Jag tycker inte heller att din blogg är någon riktig blogg när kommentarena inte syns direkt. Varför har du det så, vad är det egentligen du försöker dölja? Hur stor % av dina kommentarer tar du bort innan du visar dom? Säkert ganska stor %!!!"

Skribenten avslutar med att signera mailet:

"En som tycker att du är jävligt irriterande"

------------------------------------------------------------------------------

Här följer mitt svar till dig som tycker att jag är jävligt irriterande och alla andra som eventuellt undrat:

------------------------------------------------------------------------------

1. Hej, jag tror att jag är Anni med rätt till en egen åsikt. Jag anser också att de som kommenterar bloggar bör värdesättas lika mycket som de som själva bloggar. Många av mina vänner finns på Bloggen.fi, jag vistas ofta på deras bloggar och jag har själv tidigare haft en blogg där. Jag förstår att man behöver åtgärda spamproblematiken, men tror att andra lösningar hade kunnat fungera bättre.

Efter att ha registrerat mig som kommentator anser jag mig med ÄNNU större legitimitet än tidigare ha rätt att lägga mig i diskussionerna kring "vår" blogg.

2. Nej, för MIG är det inte viktigt att vara anonym, men jag vill att de som behöver få vara det för att våga uttrycka sin åsikt/sina tankar ska ha en möjlighet därtill. Inte alla anonyma kommentarer är illvilliga påhopp!

3. Jag införde kommentargranskingen på Lady of the Lake av två skäl: a) för att lättare observera inkomna kommentarer, b) för att skydda inte i första hand mig själv utan personer i min omgivning (i undantagsfall också de personer som själva kommenterar!), MEN jag hade INTE velat att bloggportalen skulle ha tvingat någon att först registrera sig per telefon.

Under det att Lady of the Lake-bloggen existerat har jag exkluderat en enda kommentar (pga av språkbruk/påhopp), en gång raderat en kommentar för att jag tog bort hela inlägget och kanske har jag också helt omedvetet missat någons kommentar vid något tillfälle. Det kan jag i så fall bara beklaga!

Tack för ditt mail och dina synpunkter!

-------------------------------------------------------------------------------

Jag uppskattar ALLA era kommentarer mycket, och mer än ni tror uppskattar jag också Er uthållighet - nej, mitt kommentarssystem är inte det smidigaste, men det är ett system där vem som helst rättframt, anonymt och utan att först registrera sig kan lämna sitt bidrag! För att vara lite mindre irriterande och mer tillmötesgående ska jag underlätta för er en aning och tar därför nu bort kommentargranskningen.

Blir min blogg en RIKTIG blogg då? ;-)

Skåånhåttn och stsitoripiln

Två kvinnor av två olika generationer men i nära släktskapsförhållande till varandra sitter och diskuterar ungdomskärlekar och föräldraskap, med andra ord sådant som hänt för snart femtio år sedan. Humor blandas med allvar, men eftersom det aldrig varit speciellt långt till varken skratten eller gråten i ifrågavarande familj, bör det mesta nog tas med en ordentlig nypa salt...

Den yngre: (med låtsat allvar) "Jåå, ti måra noo å fik heit bådi eitt å ana döm te friare miin. Ja tyckä nästan ja kan vaar na liiti kytti på de änn tå ja riitti byri tänk påå e. Ein kalla du fö skåånhåttn!"
Den äldre: "Nå, för ha var jo en skåånhått."
Den yngre: "Hu tå?"
Den äldre: "Nå, ha var jo allt plätto i öögo."
Den yngre: "Så he var inte fö he du tyckt a var en stsitoripil, tå?"
Den äldre: "Nå, he var a kanstsi å!"

[tystnad]

Den äldre: "Men ha hadd granne stickatröjjo."
Den yngre: "Ja, he hadd a he!"

[båda skrattar]

Den äldre: "Nå, tu sku kuna laga na kaffi åt oss nu, he var jo täför jag kom hiid!"

Andromeda

Torrpastell på papper
------------------------------------------------------------------------------
Dry pastel on paper

February 14

Alla hjärtansmusik för alla hjärtan - idag och alla andra dagar.
[musik--->]

"Säg inget om det här..."

(Klicka på bilden för större format)

Den alltid lika aktuella frågan om begränsningar, avgränsningar och lämplighet vad bloggbara ämnen beträffar pågår nu på många håll i bloggosfären. Kan man vara personlig utan att vara privat? Finns det privata, ickeproffsbloggar som är opersonliga? Vad gör att en blogg blir FÖR privat?

Bloggetik, överhuvudtaget.

Utan att personligen ta någon ställning i just den frågan vill jag dock påminna om att det som pågår i bloggvärlden oftast i någon mån och utsträckning avspeglar det som pågår även i den "verkliga" verkligheten. Det pratas ofta om hur man på nätet kan utge sig för att vara någon helt annan - och någon ANNORLUNDA - än den man i själva verket är och ja, förvisso kan vi presentera en förvrängd bild av de yttre omständigheterna, men de inre är svårare att förtjänstfullt förfalska utan att de relativt snabbt avfärdas som ytliga, orealistiska eller osammanhängande. Vi begränsas nämligen av vår egen begreppsvärld och det vi förmår omfatta. Av bristen på det självupplevda, men också av vår egen oförmåga att alltför ingående föreställa oss det någon annan upplevt. Av vår egen fantasi.

Vad du väljer att visa inför en omvärld är en annan historia, men du kan aldrig bli någon annan. Du kan erövra större delar av dig själv och din potential eller välja att förtränga. Du kan blunda med ena ögat eller med bägge. The truth is still out there.

Eternal sunshine of the spotless mind.
-------------------------------------------------------------------------
( bild "Berglin", Svenska Dagbladet)

Knock, knock - who's there?

Vore kul att veta vem jag bloggar för! Säg gärna hej om du kikar in, regelbundet eller slumpmässigt (du kan vara anonym om du vill).
Instruktioner för hur man kommenterar på blogspot finns [HÄR]. Annars kan du alltid mejla: e-postadressen finns [HÄR].
-------------------------------------------------------------------------------
Uppdaterat 13.2 2008

Jättetrevligt att så många av er vågat/velat ge sig tillkänna och för er som ännu vill göra det kommer det här inlägget att återfinnas som GÄSTBOK med länk i högerkolumnen. TACK!

Have a heart

Jag målar/tecknar ibland. Torrpastell på papper.
------------------------------------------------------------------------
I sometimes paint/draw. Dry pastel on paper.

MorsaDeHex

Hej!

Jag har southparkat morsan. Blev ganska likt, tycker jag.

Hälsningar,
hennes son, 10 år
-------------------------------------------------------------------------
[favoritlåt--->]

Om en dröm

"Drömmar om hus symboliserar hur man mår. Hus symboliserar hem och självkänsla. Allt positivt arbete med hus, hela hus, vackra hus eller flytt till bättre bostäder betyder att du är tillfreds med ditt hemliv och att din självkänsla är god. Trasiga hus, hus med ruttna väggar eller stökiga och otrivsamma hus står för missnöje med hemlivet och bristande självkänsla."

Jag läser om drömtydning, inte för att det intresserar utan snarare för att det roar mig. Fullt medveten om att det är skillnad på mina dagdrömmar och det mitt undermedvetna rör ihop nattetid, kan jag ändå inte låta bli att le.

För jag har en dröm.

Drömmen är ett fallfärdigt hus i en fallfärdig miljö. I allra högsta grad verkligt och i nästan lika hög grad övergivet. Ingenting av det är mitt och kommer osannolikt heller någonsin att bli det, ändå är det den plats i världen jag ärligen kan påstå att jag älskar. Jag rör mig där ibland, bara för att himlen är högre där och regnet som faller mjukare. Ljuset, just när solen sänker sig över dalen, liknar inget ljus någon annanstans och strax innan midsommar står den vildvuxna trädgården i blålila fägring tätt efter husväggarna. De gamla äppelträden har för länge sedan slutat bära frukt, där finns inte längre någon som äter, men granarna står kvar - lika höga och beskyddande som de alltid gjort.

Jag kan andas där. Hittar mig själv. Jag tror att min själ levt där en gång. Kanske är det därför den alltid återvänder? Om än bara i smyg.

Och vägen som leder mig dit leder inte lika lätt tillbaka.

Piller

Ur "HALA STENAR": Per Kreuger

PILLER

Han böjer sig fram.
En blöt stämma i ditt öra
när du minst väntar det.

--- Du skall inte tro att din
inbillningsförmåga begränsar
det lidande som kan framställas
enkomt för dig. ---

En sådan fiende förtjänar vår respekt.
En sann artist.
En sådan som kan konsten
att slå sönder en kruka
utan att repa glasyren.

Another Lady

Ännu en magiskt figur från barndomslandet. Damen ifråga är väl snart 100 år gammal och som sig brukar när det gäller undertecknad är även denna quinna i färd med att tappa huvudet. Någon som törs gissa vad hon döljer under kjolen?
-------------------------------------------------------------------------------
Uppdaterad 3.2 2008 kl. 21.55

Det här var tydligen svårare än jag trodde! Faktum är dock att under sin blommiga kjol döljer damen på bilden exakt samma material som hon helt frankt avslöjar ovanför kjolen - nämligen TVÅL! Under kjolen visserligen i en mera anspråkslös, vanlig bitform...

Tack för utmärkta gissningar! *ler*