-----------------------------------------------------------------------------
Ett år har passerat sedan tillblivelsen av "Lady of the Lake" och jag kan inte hindra mig själv från att blicka tillbaka. Jag sätter mig ner för att skriva någon form av sammanfattande inlägg och konstaterar snabbt att orden inte räcker till, alltså kontaktar jag en av de nära vänner jag lärt känna via bloggandet och ber om hjälp. Svaret blir ett hjärtligt tillmötesgående men smått retsamt: "Men komsi komsi så tar jag bilden för den ska vara spektakulär men jag skriver ingen text för den ska du skriva själv". Eftersom det är svårt att bli fotograferad på 130 km:s avstånd bläddrar jag förstrött vidare bland mina egna foton, men hittar egentligen bara bilder jag fått från en annan kär cybervän och som jag just nu mycket hellre hade publicerat. Så kommer jag på att jag gärna hade bloggat en ny sång till er, kära besökare och cyberkompanjoner, men det kan jag inte göra eftersom den utgör material som av nödtvång bör presenteras först i samband med skivreleasen av "Where grace is"...
... och det är ungefär just där och då som jag inser att här behövs egentligen ingen konklusion! Ni som rör er här är med stor sannolikhet ändå medvetna om de dörrar ni hjälpt mig öppna! Mina ögon har ni också öppnat för mycket av den skönhet jag annars aldrig hade sett. Ni har berikat mitt liv och gör det fortsättningsvis. TACK. Tack för att ni finns. Det är min sammanfattning av det här bloggåret.
/Anni
---------------------------------------------------------------------------------
A year has passed since "Lady of the Lake" first saw the light of day and I can not stop myself from looking back. As I'm sitting down in front of my computer in an attempt to write some sort of a summary or synopsis I immediately notice that I can't find the right words to do so, which is why I quickly contact a close friend of mine - once brought to me throught the blogsphere! - to ask for his advise. The answer is hearfelt and obliging, although perhaps a little teasing : "Well, c'mon then, get Yourself over here and I'll shoot the photo 'cause it needs to be spectacular but the writing You'll have to do on Your own, I'm not gonna do it for You". Since the distance between the photographer and the object is 130 km, I continue to look through my own photographs only to find that the images I would really like to post this evening are some photos sent to me by yet another beloved cyberfriend. Then I come to think about how nice it would be to blog a new song I wrote for You, dear visitors and cyber-companions, but I can't because that material is not to be published until the official release of "Where grace is"...
... and it's in that very moment I realize there is really no need for a conclusion! I believe You are already fully aware of the doors You've helped me open! - and you've opened my eyes to a lot of beauty I would have otherwise missed! You have enrichened my life and You do it continuously. THANK YOU. Thank You for being. That's my summary of this Year in the blogsphere.
/Anni
Vad är ett 
SOM vi har skrattat och grälat genom åren, kära vackra mamma! Så lika vi är och så olika ändå.
