Love & Light

Dear friends,

Let me introduce to You my cyberfriend Susan, who is not only a very talented artist but also one of the most honest and loving cyberfairies I have ever come across. Some of You may have already visited her blog ["Gypsy-Heart, I am..."] but did You know she also has a marvellous art site with lots and lots of beautiful paintings? Please, DO check it out and You will NOT be disappointed:
[Susan Morrison Sims]
------------------------------------------------------------------------------
... and for Susan: My choice of painting was not easy - they are all wonderful! - but this one in particular reminds me of the [place] I love!

Lots of light and good energies to You!

Sphere3

[musik]

Sphere2

Vad gör ett par vattenskrynkliga händer fulla med badskum på hennes blogg, kanske ni frågar er? Energi är inte alltid lätt att beskriva - energin mellan två händer, mellan två människor, mellan två själar, läraren och eleven, konstnären och han musa, din egen kreativa hjärnhalva och din rationella. Inte heller är det alltid lätt att veta vilken del som leder och vilken som följer.

Vid tillfälle, ta en extra titt på det som händer mellan dina handflator och hur skummet med alla sina små bubblor beter sig, hur det rör sig, och du har ett ganska magnifikt exempel på dragningskraft, samspel och energi. Trots en viss distans.
---------------------------------------------------------------------------------
Why is there a couple of watercrinkled hands full of bath foam on her blog, You may ask yourselves? Energy is not always easy to explain or describe - the energy between two hands, between two human beings, two souls, the teacher and the student, the artist and his muse, the creative side of Your own brain and Your rational. Sometimes it's also immensely difficult to determine which part leads and which part follows.

Given the opportunity fill Your hands with foam, put them almost together and watch the way it moves, how all the tiny little bubbles behave, and You will have quite a magnificent example of attraction, interplay and energy. Inspite the distance.

Sphere

Nu finns det ...

... kanske de som hävdar att en blind leder en blind, men jag har några saker jag måste korrigera gällande ett recept jag bloggade för en tid sedan - ja exakt: [Huujeedamej]
Jag har testat en gång till och om ni prövar på det här - gör då som jag skriver nu och inte som jag skrev senast.

- minska omedelbart mängden vetemjöl till 5 dl.
- ifall du använder torrjäst, se till att vattnet är tillräckligt varmt (42 c) och klicka gärna i en msk flytande honung (sätter fart på jästen, tror jag)
- kavla hellre ut degen till EN stor brödkaka som du skär upp i bitar först när den är färdiggräddad.
- gör pyttesmå gropar med fingrarna här och där i den utkavlade degen innan du penslar med olivolja (du får goda små kratrar då!) och strö lite flingsalt över innan du sätter in plåten i ugnen.
- Vet inte säkert, men möjligen funkar vanlig ugnsvärme bättre än varmluftsdito i just det här fallet...

FÖR DEN HÄR GÅNGEN BLEV DET SÅ ENORMT MYCKET GODARE OCH FLUFFIGT SOM 17!
Nu får ni ursäkta mig, jag har lite bröd och rödvin som väntar... HUUJEEDAMEJ!

Summer, anyone?

... med en fåfäng förhoppning om att påskynda årstidsväxlingarna...
----------------------------------------------------------------------------------
... with some vain intension of being able to quicken the change of season...

Blir det för mörkt för er, vänner? Sagor om slocknade solar är alltid mörka. Vi pausar sagan under helgen och tänker på trevligare saker. *ler*

ur "Sagor för en slocknad sol" 3

Tystnaden som bestått av timmar och dagar sliter så slutligen hennes trumhinnor i trasor. Genom svullnaden hör hon sin egen mun berätta det som inte får berättas. Det är påsksöndag det året och hon sitter i den bil som färdas alltför fort. Svarta ögon har följt henne genom åren och nu exploderar de triumferande i det huvud där sammanpressade käkar maler samma mantra om igen: ingen rök utan eld, ingen rök utan eld!

Kör inte så fort. Dör jag, dör du.
Men ilskan är en rytande vit eldslåga.
Pennan darrar:

vit är vreden
vitare än stormen
vrålar mig i nacken
vrider sina händer
vrider mina vingar
mellan sina fingrar
ett varv
två varv
tre varv

svart är smärtan
svartare än beck
rinner längs min ryggrad
öppnar alla såren
från de gågna åren
ett varv
två varv
tre varv

rött är blodet
rödare än solen
bränner mina ögon
ändå blicken stannar
stannar lik förbannat
ett varv
två varv
tre varv

ett varv
två varv
månvarv

ur "Sagor för en slocknad sol" 2

Hon ligger på marken. Som en vilsen kompassnål ligger hon med ansiktet mot marken medan väderstrecken rusar förbi med ljusets hastighet. Årstiderna blandas samman, är det vinter eller vår, sommar eller höst? Riktningen är förlorad och hon försöker stanna tiden men kan inte. Hon vill inte säga att det är så, men det är så det är, och när hon säger det är det inte för att hon vill utan för att hon måste. Allt annat är ljug.

Hon säger det och vet att det är början på slutet. Han hör det hon säger och vet att det är början på slutet. Att det också är slutet på början vet de bägge två. Allt annat är ljug.

Hennes vrål når ner i skrevet, slår en knut där som sitter kvar i månader, men det vet hon inte då. Ingen är hemma, bara hon och hennes vrål. En fågel flyger mot vardagsrummets fönsterruta och dör en ögonblicklig död. I andra ändan av samma värld sitter en broder. En broder som inte längre är någon broder. En broder som inte längre är något alls.

VAR TYST!

ur "Sagor för en slocknad sol"

Aldrig. Aldrig någonsin hade hon försonats med att fråntas sin röst. Aldrig någonsin klarat av att leva i ovisshet utan början utan slut. Visserligen stundtals accepterat det men aldrig annat än kortvarigt och aldrig utan en frustration så stor att hennes inälvor hotat lämna sin boning i det krampande mellangärdet. Han visste det. Från första början visste han det, och ändå! Dingla där i din tråd utan armar och ben.

Efter att hennes predikstol omkullvälts och rånats på sina ornament, skars även det röda sammetsskynket i bitar. Betvingelsen och befallningen kom från två håll, kanske tre - VAR TYST!

Men hon har ord kvar och de dansar. De dansar i natten över svartpolerade golv och bryr sig just inte om ifall de råkar väcka den som sover. Hon har blodrött bläck kvar i sin vassa, vassa penna och hon nynnar som Hedvig och Helge en gång: "Kom och skriv mig det på näsan, kom och skriv mig det på näsan, kom och skriv mig det på näsan, den som våååågar..."

Nej. Det är jag som skriver nu. Och näsan? Den är din.

Mr Henry of the Cyberhood

Some days are better than others.
Thank YOU, Henry!
[LINK]

Självrannsakan 2

Nåå, har ni testat era personligheter nu då?
Eller bara alla andras? *flin*

Självrannsakan

Medan vi funderar över sagor delges här resultatet av två personlighetstest på basen av min bloggs första sida. Enligt testresultaten hör jag till grupperingarna:

Temperament: Idealister

"Människan i främsta rummet!"
Idealister är framförallt intresserade av människor och relationer - men på ett abstrakt plan. De återfinns ofta som exempelvis präster, psykologer eller politiska förkämpar för bättre världar. Mahatma Gandhi är den kanske mest kända Idealisten. Moral och andlighet är exempel på abstrakta människo-orienterade begrepp som Idealister dras till - och ägnar en oerhört stor energi åt. De är ofta entusiastiska och fantasirika - och mår som allra bäst när de får möjlighet att hjälpa andra människor utvecklas.
Vill du få en Idealists uppmärksamhet - pröva "vilken inspirerande person - titta vad hon gör!". Idealister använder ofta ord som "rättvisa", "dröm", "själ" eller "harmoni".

Jung-Myertyp: Riddaren

Riddaren drivs av starka inre värderingar, vilket de inte nödvändigtvis visar utåt i vardagslag. För att verkligen engagera sig i något är det nödvändigt att de känner att de ser en högre mening med att utföra det. Riddaren drivs av möjligheter som förbättrar världen för andra människor snarare än deras eget välmående. När de väl har hittat sitt projekt är det mycket lätt att dras med av deras entusiasm och vackra vision! Särskilt som de ofta är mycket språkligt begåvade och vältaliga för sin sak. Ofta föredrar de dock skriftlig kommunikation framför muntlig - vilket gör dem till medryckande författare med en djup förmåga till mänsklig psykologisk insikt.
Om en Riddare inte får utlopp för sin vilja att förbättra för andra människor kan de lätt bli hårda mot sig själva - känna sig "misslyckade". De är alltså ofta storslagna både i sina drömmar om möjligheter och i sin självkritik.
------------------------------------------------------------------------------
Möjligheten till självrannsakan hittade jag hos [DEN HÄR] ljuva grannfrun!
Vill du själv rota i din personlighet finns adressen [HÄR]

Det var en gång och aldrig mer?

Frestad nu att spinna nystan av det riktigt trassliga materialet. Hänger ni med utan att grubbla över vad som är dåtid, nutid eller framtid? Självupplevt, stulet eller inbillat? Fakta eller fiktion? Svart eller vitt eller grått eller regnbåge? Vågar ni fortsätta kommentera även om jag blir besvärlig, gåpåig eller tvärtom flummigt förnekande allt? Vill ni läsa utdrag ur "Sagor för en slocknad sol"?

Where there is light, there will be shadows

[musik]
[text]

Liniment

Kristi Törnekrona har min mormor kallat den här sortens blomma så länge jag kan minnas. Passiflora tror jag den heter, passionsblomma m a o. Kronbladen doftar nästan liniment och just nu belönar den min nonchalans med att knoppas och blomma så det står härliga till! I must be doing something right, för den här påskveckan har hittills trotsat fler av mina fördomar än jag tror ni någonsin kan föreställa er.

Maken med den goda smaken :D

Månen den lyser så rund och glad
får mig att tänka på mumsig choklad
stjärnorna lyser om kvällen
får mig att tänka på karamellen

av: M.E.C. Vuorilahti
--------------------------------------------------------------------------
Ja, åså va de dendär [låten] då...

Easter Egg

Sötnosar, TACK vare ert underbara stöd och era uppmuntrande kommentarer värpte Svenska Kulturfonden ett överraskningsägg lagom till påsk. Jag fick stipendium för skivinspelning med "Where grace is" + nytt material!

Sweethearts, THANKS to Your wonderful support and encouraging comments Svenska Kulturfonden laid a golden egg just in time for Easter. I recieved a scolarhip aiming at production of a real music-CD containing "Where grace is" + some of my new material!

Jag önskar er alla en riktigt Glad Påsk!
I wish You all a really Happy Easter!

Somersault

[musik]

allt det där

//: allt det där jag vill skriva men inte vågar allt det där jag vill skriva men inte vågar allt det där jag vill skriva men inte vågar allt det där jag vill skriva men inte vågar allt det där jag vill skriva men inte vågar allt det där jag vill skriva men inte vågar allt det där jag vill skriva men inte vågar allt det där jag vill skriva men inte vågar allt det där jag vill skriva men inte vågar allt det där jag vill skriva men inte vågar allt det där jag vill skriva men inte vågar allt det där jag vill skriva men inte vågar allt det där jag vill skriva men inte vågar allt det där jag vill skriva men inte vågar allt det där jag vill skriva men inte vågar ://

för att min båt är fylld av vatten och isen täcker sjön
förresten är båten inte ens min

And/Och

... for the ones of You that might now be a little bit confused.

... för er som nu kanske är lite förvirrade.

[LINK]

For René

See, René, You got me crying now. This painting is just gorgeous and I’m deeply moved by the dedication. If I ever was to find myself in a balloon this would be the one! Thank You SO much and a thousand cyberhugs - at least! - to YOU!
[LINK]

Connection

For some reason I'm listening to a [song] by the Goo Goo Dolls I haven't heard for quite a while. I listen to it over and over again, because somehow it strikes a nerve in me. Then I decide to visite [Renés] blog to check out what he's been up to - and WHAT DO I FIND?!

Huujeedamej

Det är söndag eftermiddag när brödet tar slut och ingen av oss har lust att åka någonstans. Utan att min rationella hjärnhalva hinner avfärda idéen får jag lust att baka bröd - en ingivelse som normalt innebär att alla som känner mig bekymrat lägger sina pannor i djupa veck och frågar hur jag egentligen mår. Faktum är att infallet oroar även mig själv och därför skrider jag omedelbart till verket innan jag hunnit ångra mig. De gånger i mitt liv jag i någon mån lyckats med brödbak är enklast beskrivna med siffran 2, och därför brukar jag i förebyggande syfte impregnera familj och vänner med reklamjinglar som: "Othellos bak är bättre än er frus bak!", "Inget doftar som Nylunds bak!" och sist och slutligen "Rykande färska produkter från [valfri]:s bak!" Allt i syfte att obemärkt och effektivt slingra mig undan eventuella förväntningar.

Nåja, någon gång är det dags att ta tjuren vid hornen och greppa brödkaveln. Here we go:
----------------------------------------------------------------------------------
"Huujeedamej"
(har jag döpt det till, mycket fritt och improviserat efter ett recept på foccacia à la Martha)

2,5 dl ljummet vatten
0,5 paket färskjäst
1,5 dl grovt hackade valnötter
0,5 dl finhackad färsk rosmarin (eller hur, Ann!)
1,5 msk olivolja
1,5 tsk salt
6 dl vetemjöl
2 msk olivolja (till pensling)

Gör som vanligt när du tillreder bröddeg med jäst. 37 celcius vatten för jästen och sedan i med resten. Knåda och låt jäsa under handduk 30 min. Sätt ugnen på 250 (225 ifall du har varmluftsugn).
Läs Kalle Ankas pocket eller blogga i en halvtimme.

Degklumpen på bordet. Dela i tolv bitar som du kavlar ut till ca 1 cm tjocka rundlar. Gaffla till dom lite så att dom lär sig veta hut. Låt jäsa ytterligare 15 min. Be till hushållsguden att dina brön inte blir lika kompakta som mina.

Pensla med olivolja och grädda mitt i ugnen ca 10 min.
----------------------------------------------------------------------------------
Goda blev dom trots att dom ser ut som f-n och antagligen ogillade att jag inledningsvis körde degen i matberedaren. Hantverk kräver handkraft, men det är inte helt omöjligt att jag bakar bröd igen. Det här receptet är dessutom nu idiottestat, alltså har du inga undanflykter att ta till du heller! *flin*

Fria associationer

Estne volumen in toga, an solum tibi libet me videre?

Fredagsdepressiv

(klicka på bilden för större format)

Nu är det veckoslutet innan påsk och då kan man ägna sig åt inköp av chokladägg med små plastbitar i, påskmust med fenylalanin och små knallgula ludna fejkkycklingar made in China, hysteriskt fjäderpyntande, avancerad bakning (glöm inte marsipanen!), ingående rengöring av skrymslen och vrån och frösådd av det som ska utgöra sommarträdgården man ändå aldrig orkar sköta som man borde. Bestiga tvättberget, avkalka duschskåpet eller dammsuga. Man kan också se på Melodifestivalen och grubbla över ideal.

yttre rymden / inre rymden

"Det finns så många vägar man gärna vill gå
så många filifjonkor man borde hälsa på
det finns så många saker man inte kan förstå
att somliga är stora och somliga är små
att somt är svart och somt är vitt
och skillnaden på ditt och mitt
på dur och moll och troll och troll
och ja och nej

Jag är ett mumintroll som tror
att världen kanske är

för stor

för mej"

---------------------------------------------------------------------------------

Tove Jansson: "Mumintrollets visa"

---------------------------------------------------------------------------------

Hon visar sig för mig ibland, ungefär vid läggdags, den här lilla rödklädda sjöjungfrun som av någon anledning fastnat på landbacken. Hon plutar med munnen medan ögonen blir allt blankare och eftersom jag just då är den enda vuxna i närheten hon verkligen litar på får hon krypa ner under duntäcket med mig, och täcket kramar oss båda tills vi somnat.

Strax innan tröttheten tagit överhanden och släckt både stjärnor, lanternor, ögon och mun, händer det emellanåt att den inre rymden fylls av ekot från den yttre och då kan du aldrig med säkerhet veta om du är 36 eller bara ett halvt. Världen blir för stor.

---------------------------------------------------------------------------------

Ingen känner ditt eget inre barn på det sätt du själv gör.

Ta väl hand om det.

Om en armhåla

Min ovanligt förstående och sympatiske förman är van vid det mesta, men vid det här morgonmötet ser jag skepsisen sprida sig över hans ansikte. Jag kan vara väldigt övertygande ibland, framför allt när det gäller vansinnigheter och för mina kollegor är problemet sällan huruvida de ska tro på det jag säger - snarare är det frågan om ifall jag verkligen ens gör det själv.

Det handlar om en årligt återkommande redovisning till en av våra finansiärer. En redovisning med siffror, tabeller, diagram. En redovisning som kräver en rationell hjärna. Min hjärna är inte speciellt rationell, den drar mera åt det konstnärliga hållet, och därför skulle man kanske tro att det är blott och bart av överhängande risk för omfattande redovisningsmissar jag inte genast ger mitt bifall när frågan ställs om jag kunde ta på mig att sammanställa redovisningen:

"Helst inte" säger jag. "Förstår du på allvar vad det är du förväntar dig av mig nu?"
"Jag vet att det inte är ditt favoritgebit" kontrar förmannen, "men det är faktiskt du som har bäst koll på just de här siffrorna. Du är inte så hopplös med siffror som du tror."
"Men det handlar inte om det" förklarar jag. "Jag kommer att bli sjuk. Jag kommer att ligga här under skrivbordet som en enda stor blöt fläck vid dagens slut, och sedan blir jag förkyld."
"Av en redovisning?"
"Nej, inte av redovisningen i sig. Du förstår, det handlar om min...

... HÖGRA ARMHÅLA."

Min högra armhåla. Den är inte som min vänstra. Min högra armhåla är en fontän. Nej, en vårflod vid islossning. Alla fördämningar brister. Men bara ibland. Och helt klart endast den högra. Vid vissa aktiviteter - och nej, inte vid fysisk ansträngning som man kanske kunde tro - transpirerar min kropp för högtryck och allt, jag menar verkligen ALLT, koncentrerar sig till min högra armhåla. Redovisningar utgör sådan aktivitet.

Höger hjärnhalva - den kreativa - styr vänster hand. Den vänstra hjärnhalvan - den rationella - styr således höger hand. Tydligen också höger... ja, ARMHÅLA. Är hjärnhalvan överansträngd blir följden alltså att också [jag nämner den inte en gång till!] överansträngs.

"Kan man få kompensation?" undrar jag "För obekväm arbetsmiljö? Fuktskador? För deodorant?"
Förmannen skrattar. Kollegorna skrattar. Själv har jag också svårt att hålla mig för skratt, jag hör ju hur tokigt det låter.

Skratta på ni och langa hit statistiken!
Ta förresten golvmoppen på samma gång.

Backwards forward

Amused and amazed

När jag först stötte på [den här] artisten på You Tube kände jag inte till att det fanns ett instrument som [det här] och visste därför till en början inte riktigt vad jag skulle tro. Snudd på esoteriskt, eller hur?
Mer musik på [den här] sidan.

Marsinvånare

Varelser i mars kastas
mellan vår och vinter.
Dagars blå dunster.
Nätters frusna klarsyn.

Sunnanvindar kommer
över oss som utopier:
omtumlande, otillräckliga.

Men den sprödaste av
sånger talar sanning.

(Niklas Törnlund, "Allt beror på Vingar", 2003)

Ali minst i 30 åår

"Heij tå!
hälsningar, Lillbrosan tenn!
Ps. Om du har "Mucho bucks" kan du om du vill köp skoa åt me.

Men ty behöver int!"

År 1990

------------------------------

GRATTIS BROSAN MENN!
Ti hälsar.

Mindre viktiga saker

En hel del mindre viktiga saker upptar min tid, förväntar sig min uppmärksamhet och utmanar mig till duell. Tar upp striden om utrymme, estetik och kreativitet. Ifrågasätter mina värderingar och prioriteringar. Håller uppfostran under luppen. Det handlar i det här fallet inte om storleken utan om mängden, och det faktum att de tycks leva sitt eget liv utan att fylla någon större funktion.

Dessutom gör det helsickes ont i fötterna när man trampar på dom.

Kronblad

Djup törst

Den här malakra typen har jag bloggat förr, men nu gör jag det igen för att han helt enkelt roar mig. Statyn är Erkki Kannostos konstverk, "Djup törst", och jag har tagit för vana att hälsa på honom varje morgon på väg till jobbet. Mycket diskret, naturligtvis. Det finns ju människor som inte förstår sig på dylikt beteende. Han sitter nämligen där, med sina djupa törst, och säga vad man vill om respekt för konsten, men personligen tycker jag inte att det är någon större skymf att som i det här fallet övertäcka en offentlig tingest med t ex en jacka...

Nej, det var INTE jag som gjorde det.

Men ett faktum är att den här bilden gör mig lite rörd. Jo, jag vet att någon sannolikt försökt göra sig lustig på bekostnad av det konstnärliga uttrycket, men likväl... utstrålar inte gesten en viss medmänsklig värme? Kanske någon tyckte han såg ut att frysa? Behövde ett skydd mot regnet? Och kanske söker jag tecken för att jag VILL se tecken på mjukare värderingar i ett många gånger alltför hårt samhälle, men en annan morgon när jag i handen på samma staty hittar ett stort rött äpple kan jag inte låta bli att dra på munnen. Vasabladet läser han också, med stor iver - det har jag sett med egna ögon. Tar del av sin omvärld, kanske för att inte stelna i sin form?

Möjligen är det slumpen som gjort att Herr "Djup törst" suktande blickar mot McDonalds, men ännu har jag aldrig sett honom föräras någon Big Mac-måltid med en stor Cola, och jag hoppas jag slipper. Just av respekt för konsten.

Någon måtta får det vara.