ur "Sagor för en slocknad sol" 3

Tystnaden som bestått av timmar och dagar sliter så slutligen hennes trumhinnor i trasor. Genom svullnaden hör hon sin egen mun berätta det som inte får berättas. Det är påsksöndag det året och hon sitter i den bil som färdas alltför fort. Svarta ögon har följt henne genom åren och nu exploderar de triumferande i det huvud där sammanpressade käkar maler samma mantra om igen: ingen rök utan eld, ingen rök utan eld!

Kör inte så fort. Dör jag, dör du.
Men ilskan är en rytande vit eldslåga.
Pennan darrar:

vit är vreden
vitare än stormen
vrålar mig i nacken
vrider sina händer
vrider mina vingar
mellan sina fingrar
ett varv
två varv
tre varv

svart är smärtan
svartare än beck
rinner längs min ryggrad
öppnar alla såren
från de gågna åren
ett varv
två varv
tre varv

rött är blodet
rödare än solen
bränner mina ögon
ändå blicken stannar
stannar lik förbannat
ett varv
två varv
tre varv

ett varv
två varv
månvarv