söndag 15 mars 2009

motlutet, försyndelserna och räkenskaperna

Till D! / For D!
En skål schweppes för tungsinnet/
A toast in schweppes for the heavyness of the mind
.
.
"Broder D och jag äter lunch. Vi är samma skrot och korn, D och jag. Nästan från samma by. Nästan lika dystra. Nästan lika tungsinnta. Nästan lika desillusionerade och även när vi tillåter oss flyga nuddar fötterna vid markytan. När vi skrattar, skrattar vi åt eländet. Mycket annat att skratta åt finns inte, resonerar vi.
.
Någon gång funderar vi över livet. Tillvaron får inte bli för ljus. Att se ljuset kan innebära slutet. Slutet av tunneln. En annan gång funderar vi över döden. Vad är det som säger att det är bättre på andra sidan? Och vad är det då för skillnad var man har det eländigt?
.
Man ska inte tänka för stora tankar om sig själv, men det gäller att hålla ut. Tugga aluminiumfolie och se van ut. Däremellan skrubba sig ordentligt. Med stålborsten."
.
Lady of the Lake 02 06 2007
----------------------------------------------------------------------------------

The ascent, the breaches and the reckonings

"Brother D and I are having lunch together. We are two of a kind - the same kind, D and me. Almost from the same village. Almost as bleak. Almost as gloomy. Almost as disillusioned and even when we allow ourselves to fly our feet still touch the ground. When we laugh, we laugh at the misery. There's not much else to laugh about, we reason.

Occasionally we are discussing life. Existence should never look too bright or be taken too lightly. To see the light could mean the end. The end of the tunnel. Another time we are discussing death. But who is to say whether things will get better on "the other side"? And if not, what difference does it make where You are miserable?

Do not think too highly of Yourself, but try to endure. Chew aluminum foil and look like You know what You're doing. In between You should scrub Yourself properly. With a wire brush. "

Lady of the Lake 02 06 2007

8 kommentarer:

Anonym sa...

Djupt!

Lady of the Lake sa...

Det värsta av allt är att du vet precis vad både jag, D och du själv talar om, tufselufsingen.

Djupt. Joo, du. Unfortunately.

Anonym sa...

"Tufselufsingen" *asg* :)

Lady of the Lake sa...

Om någon är en tufselufs är det DU, puttenutten! ;-) Och härmed misstänker jag att mitt inlägg håller på att förlora sitt djuplodande lutherska allvar... *gapskratt*

Anonym sa...

Ja, nu ska vi vara allvarliga *harkel* :-|

Lady of the Lake sa...

Försöka duger. *host*

Anonym sa...

Jo så är det A. Vi traskar på den livslånga uppförsbacken, den går slingrande från sida till sida. Den enda är att motlutets vinkel varierar och vi möter under färden allehanda fallande ting som stundom träffar "eldär taar o snåtar". Men som farmor E.i tiderna konstatera "all ska vi gräft. Och jo hon hade så rätt. Ett liv utan pina är ett liv olevt. Ett ljus i mörker är dock peelobandi som både förgyller och förbryllar. Själv kom jag i helgen i kontakt med bygdedräkten. Festligt så det förslår. Varmt som en sakrans söndereldad kamin. Känstrumpor,ylle, vammal och en för liten väst. I sanning! Detta 'är Egentligen ett plagg ämnat för en het sommardag. I lidandets svett sjungs lutherska och åtminstone rätt fosterländska sånger. Nu tystnar åtminstone denna sång för snart stundar dygnets bästa stund då ett par timmars sömn tystnar ens medvetna vandring. Och vem vet kanske det imorgon är en ny dag. En kan ju kanske hoppas på nåt. "D".

Lady of the Lake sa...

Vad finns mer att tillägga? Inte mycket. Peelobandi, kära broder, har i tiderna använts både som "fångstredskap" och radband. På det sättet har jag mina värsta synder samlade på ett och samma ställe. Peelobandi (pärlbandet) är också betydligt längre än det verkar på bilden. Vilket behövs. Det vet ju alla som känner mig att jag har svårt att räkna. ;-)