ointment

Eftersom tillvaron just nu suger lite mer än vanligt tänkte jag ta tillfället iakt att skriva om något så trivialt som hudkräm. Själv har jag hört till de lyckligt lottade som kunnat gå halva livet igenom utan att behöva smörja mig hit och smörja mig dit. Gott och väl så, och därför under midvintermånaderna 2005-6 stod jag plötsligt inför mitt livs överraskning, ett allvarligt dilemma och ett abrupt uppvaknande till ålderdom. Först trodde jag att min kliande rygg berodde på någon form av nässelfeber eller att jag kanske reagerat allergiskt på vårt nya tvättmedel. För inte kunde det väl vara så illa att jag själv - eller ve och fasa, hela familjen! - drabbats av skabb? Eller löss? Efter ett tag började även insidan av låren, strax ovanför knäna, att klia. "Men vad kan det vara?!" utropade jag en kväll inför alla som kunde tänkas ha ett svar - fortfarande iklädd endast ett badlakan efter att ha duschat, "Vad är det för FEL på mig?!"

"Din hud är säkert bara torr" kom svaret ifrån rummet intill.

Va!? Torr? Min hud? MIN? Aldrig att JAG skulle ha torr hu...

Nå, tre år senare sitter man då här och läser på hudlotiontubens innehållsdeklaration att smörjan innehåller coenzym Q 10 och druvkärnolja. Jag har ingen aning om vad det innebär eller ska vara bra för och resten av texten är än mer obegriplig. På en blogg läser jag att genomsnittkvinnans hud under en livstid absorberar hela 10 kg kemikalier och jag känner mig tillfälligt lättad över att inte vara den där "genomsnittskvinnan", men att mitt huvud sannolikt ändå är i farozonen av både smink och hårvårdsprodukter. Ett tag funderar jag över huruvida det kanske egentligen vore hälsosammare att använda lotiontubens skarpa fog till att helt sonika skrapa de kliande ställena med, än att långsamt balsameras såsom faraonerna - men i de mer moderna kemikalierna från innehållet i tuben. Jag funderar också över ifall det egentligen skulle fungera lika bra med vanlig olivolja men kommer fram till att jag hellre låter den smörja kråset än skinnet.

Jag menar, varför ska man kämpa så fördärvat med detta kroppens största organ - som huden ju faktiskt är - när man ändå vissa dagar känner att den är i det närmaste obefintlig? Insmord eller inte.
-------------------------------------------------------------------------------

Since life right now sucks a bit more than usual I'll grab the opportunity to write about something as trivial as bodylotion. For ages I've belonged to the fortunate ones who manage to go through half their lives without feeling the need to anoint themselves, neither here nor there. Therefore, during the midwinter months of 2005-6, I was confronted with a sudden surprise, a serious dilemma and an abrupt awakening to the fact that I could not escape getting older. At first I thought my itchy back was caused by some kind of nettle rash or that I might have had an allergic reaction to our new detergent. Or could the situation really be so bad that I, myself - or woe and horror, the whole family! - had become infected with scabies? Or maybe bugs? After a while the inside of my thighs, just above the knees, started to itch too. "What IS it?!" I moaned one evening infront of anybody who might have an answer - still wearing only a towel after stepping out of the shower, "What is WRONG with me?!"

"Your skin is probably just dry," the reply from the room next door emerged.

Huh? Dry? My skin? MY skin could impossibly be...

Now, three years later, I sit here with a package of bodylotion in my hand and I read from the product declaration that it contains coenzyme Q 10 and grapekernel oil. I have no idea what it is or what it should be good for, and the rest of the text is even more incomprehensible. On a blog elsewhere I read that during a lifetime the skin of the average woman absorbs as much as 10 kg (22 pounds) of chemicals - and I feel temporarily relieved not to be her:"the average woman" - but still fear that my head most likely is at risk after years using both makeup and hair products. For a while I wonder whether it might actually be healthier to use the sharp seam at the end of the lotion tube to simply scratch my itchy bodyparts with, rather than to slowly become embalmed like the pharaones - but in modern chemicals from the content. I also wonder whether it would actually work just as well to use regular olive oil, but come to the conclusion I prefer it on the inside of my body, rather than on the outside lubricating my skin.

Now really, why does one have to fight so damn hard just to please the largest organ of the human body - which the skin in fact is - when it (the skin) some days feels like if it was close to non-existent anyway? Anointed or not.