Den där förbannade villkorslösa kärleken som folk ibland nämner som det ultimata älskandet och som får ögonen att tindra hos kvinnor och pannan att sätta sig i djupa veck hos män - tror ni på den? Inte jag. Tror jag. Äktenskap och hushåll och sån't sköts bättre och mer praktiskt genom ständiga förhandlingar, tycker jag. ;-)
Fast några gånger i mitt liv har jag kommit nära något som skulle ha kunnat kallas altruistiska kärlekshandlingar - eller också har det bara varit frågan om att sluta hämnas. Som den gången tidigt nittiotal när jag införskaffade den här boken - inbunden version förstås, något annat var inte att tänka på - som gåva till en nära vän jag redan visste jag förlorat. För att jag mitt i allt det fula, intrigerna och det brustna förtroendet som jag trots allt inte ensam bar skulden till ändå upplevde att jag måste lämna ifrån mig något vackert. Något rent.
Gott så. Det är länge sedan och med tiden blir även de mörkaste minnen ljusa. Eller åtminstone inte lika mörka. Goda människor gör ibland onda saker. Man kan älska dem ändå. Kanske även sig själv.
Inbillar jag mig gärna.
---------------------------------------------------------------------------------
"Jag ligger i mörkret hos dig.där har jag ro.Ingen människa finns,som är så god.Jag är fäst vid mörkret.Jag är fäst vid dig.Vore jag skild från mörkret,vore jag skild från dig.Jag ligger i mörkret hos dig,som fågeln i sitt bo.Och vinden sjunger min visa". ~ Bo Setterlind----------------------------------------------------------------------------------That damn unconditional love which people sometimes mention as the ultimate love, and that makes the eyes of women sparkle and the forehead of men to fold in deep wrinkles - do you believe in that kind of love? Not me. I think. Marriage and domestic efforts and stuff like that are run with greater convenience through continuous negotiations, I think. ;-)
However, on a few occasions during my life so far, I have come close to doing things that could perhaps have been recognized as altruistic deeds of love - or has it just been a question of letting go of the urge for revenge? In the early ninties I purchased this book - bound version of course, anything else would have been inappropriate - as a gift for a loved one whose friendship I knew I had already lost. In an ugly situation of intrigues and broken trust, that I after all was not single-handedly responsible for, I felt the need to leave at least something beautiful behind. Something clean.
Anyhow, the whole issue is long overdue by now and with time even the darkest memories become brighter. Or at least not as dark as they used to be. Good people sometimes do bad things. You can love them anyway. Maybe even Yourself.
I'd like to imagine.
------------------------------------------------------------------------------
"In the darkness I lie close to You,it is where I find peace.There is no human beingas kind as You are.I am attached to the darknessI am attached to You. If I was separated from the darkness, I would be separated from you. In the darkness I lie close to You,like a bird in its nest. And the wind sings my song". ~ Bo Setterlind(poor translation by LothL)