Ditt namn var typiskt mellaneuropieskt men du kallades något som fick mig att tänka på plastsandaler och det är så här jag minns dig. Alltid på väg någon annanstans. Nya meningar. Nya mål. Du skämtade tills vi alla tröttnade och vore det inte för att du själv en kväll blev för trött för din egen jargong hade jag aldrig märkt att djupet på insidan inte var lika med ytan på utsidan och att den där manbagen du bar omkring på inte alls liknade min mors gamla handväska.
Bara den som en gång haft ideal och visioner blir cynisk, och du ville inte tänka på alla medel som helgar mål och alla restriktioner som lever kvar av egen kraft. På din egen circus grät clownen aldrig i manegen. Inga tårar i strålkastarljus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar