Äntligen närmar sig slutspurten på arbetet med inbandningen av min musikproduktion. Två års fördröjning pga av både personliga och professionella orsaker har visat sig vara en förklädd välsignelse. I ärlighetens namn kan jag väl påstå att det inte är förrän nu jag riktigt vågat lämna ifrån mig de egna alstren för att låta även någon annan infoga sina känslor och idéer i det som för mig varit "helgat".
Mina sånger gör inte anspråk på att vara några poetiska storverk. Verkligen inte. Hade jag ens velat försöka hade jag skrivit på svenska och inte på engelska, ett språk jag föga behärskar, inte ens i närheten av det jag skulle önska. Däremot är texterna ärliga, om än måhända banala, yttringar av det som funnits och finns i min själ, i mitt hjärta. Min producent och mina medmusiker förstår mina intensioner mycket väl, vilket jag är oerhört tacksam för.
Jag har målat tavlor och porträtt, jag har framträtt i radioprogram och jag har skrivit brev. Jag har bloggat i mer än tre år. Jag har gjort det ur djupet av den glädje och smärta som ibland drabbar den mänskliga själen, men jag har aldrig kännt mig så naken som inför utgivandet av min egen musik.
Det finns en tröst, dock: Den som inget har att dölja, behöver inte dölja någonting.
Jag har ingenting att dölja längre. Det finns ingen orsak. Inte för mig.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
I'm finally approaching the last stages of working with the recording of my music production. A two-year delay due to personal and professional reasons has proven to be a blessing in disguise. In all honesty, I can say that it is not until now I have found the courage to let someone else in on the composing process to incorporate also their feelings and ideas into what to me has been "sacred".
My songs do not claim to be poetic masterpieces, no, far from it. Had I even wanted to try, I would have written the lyrics in Swedish and not in English, a language I do not master even remotely as well I as would like to. However, the lyrics are honest, albeit perhaps naive expressions of what has been - and still is -my soul, my heart. My producer and fellow musicians in this project understand my intentions very well, and for that I am extremely grateful.
I have painted pictures and portraits, I have appeared on radio shows and I have written letters. I've been blogging for more than three years. I have done so out of the depths of joy and pain that occasionally emerge in the human soul, but I have never felt as naked as now - when it comes to releasing my own music.
There is one consolation, however: If one has nothing to hide, one does not have to hide anything.
I have nothing to hide anymore. There is no reason. Not for me.
Mina sånger gör inte anspråk på att vara några poetiska storverk. Verkligen inte. Hade jag ens velat försöka hade jag skrivit på svenska och inte på engelska, ett språk jag föga behärskar, inte ens i närheten av det jag skulle önska. Däremot är texterna ärliga, om än måhända banala, yttringar av det som funnits och finns i min själ, i mitt hjärta. Min producent och mina medmusiker förstår mina intensioner mycket väl, vilket jag är oerhört tacksam för.
Jag har målat tavlor och porträtt, jag har framträtt i radioprogram och jag har skrivit brev. Jag har bloggat i mer än tre år. Jag har gjort det ur djupet av den glädje och smärta som ibland drabbar den mänskliga själen, men jag har aldrig kännt mig så naken som inför utgivandet av min egen musik.
Det finns en tröst, dock: Den som inget har att dölja, behöver inte dölja någonting.
Jag har ingenting att dölja längre. Det finns ingen orsak. Inte för mig.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
I'm finally approaching the last stages of working with the recording of my music production. A two-year delay due to personal and professional reasons has proven to be a blessing in disguise. In all honesty, I can say that it is not until now I have found the courage to let someone else in on the composing process to incorporate also their feelings and ideas into what to me has been "sacred".
My songs do not claim to be poetic masterpieces, no, far from it. Had I even wanted to try, I would have written the lyrics in Swedish and not in English, a language I do not master even remotely as well I as would like to. However, the lyrics are honest, albeit perhaps naive expressions of what has been - and still is -my soul, my heart. My producer and fellow musicians in this project understand my intentions very well, and for that I am extremely grateful.
I have painted pictures and portraits, I have appeared on radio shows and I have written letters. I've been blogging for more than three years. I have done so out of the depths of joy and pain that occasionally emerge in the human soul, but I have never felt as naked as now - when it comes to releasing my own music.
There is one consolation, however: If one has nothing to hide, one does not have to hide anything.
I have nothing to hide anymore. There is no reason. Not for me.