time

Samuel Barber - Adagio for Strings

birdie nam nam...

... or the story about why this little spot of Finland, a couple of km:s from where I live, once upon a time was removed from its origin close to the equator. [link]

OmSORG

En diskussion om tragedin i Kauhajoki urartar och precis som den eminenta provokatören - för vilken jag förövrigt hyser stort förtroende - funderar även jag över begreppet sorg. Ja, att sörja är naturligtvis förbehållet den som sörjer - men VEM och VAD tilldelar oss rätten att sörja? Vad innebär ordet och vem "får" ta det i sin mun?

Så här säger Norstedts synonymordbok:

Sörja

1. vara ledsen, djupt bedrövad, vara nedbruten av sorg, känna sorg eller smärta (över ngt, ngn), vara sorgsen, beklaga, gräma sig, bekymra sig, ångra, slå sig för sitt bröst, hänga sina harpor i pilträden (bibl.)

2. begråta (en död), fälla tårar över, känna saknad (efter), sakna.

3. ha sorg, bära sorgdräkt, vara sorgklädd.

Vi har ett liv och det är bräckligt - vi har bara varandra och vi är bräckliga. Jag känner sorg över att vår värld ser ut som den gör. Jag beklagar att människor dödar varandra och därför bekymrar jag mig över framtiden. Men jag ångrar också att jag inte gjort mer för att påverka vårt samhälle och ångern är sannolikt den mest konstruktiva sorgen av alla - förutsatt att ångern utmynnar i handling och försök till tillrättaläggande.

---

Jag har redan börjat. Det önskar jag er också. Sörja handlar inte bara om att känna sorg, utan också om att sörja FÖR. Sörja FÖR - som i OMsorg.

Kauhajoki

Dear friends,

Today it has happened again. I will write this only in English since I believe all my Swedish speaking blogvisitors already know just as much about this tragedy as I do. A young Finnish male student has shot eleven of his fellow school companions to death and injured three. Less than a year ago we experienced the same kind of drama in our country, and as a youth instructor working with young adults in matters of improving their health- and social circumstances within our educational system, I fear an "epidemic" of shootings. It is such a sad thing to say I'm not surpriced by this catastrophy. The suicidal rates in Finland are much higher than in most european countries - what about when depression turnes into aggression?

Let's pray to whatever good forces there might be we've seen the last tragedy in this area, while we continue our work for the well-being of the next generation.

[link]

Interflora

Have a nice day!

Don't cave in...

... it's too beautiful outside!

Blond II

Min blonda period till ära har jag tillfälligt stökat om lite i min blogg. Det är inte frågan om någon sinnesförvirring - förvirrad är jag jämt! - och jag lovar att allt snart är tillbaka vid det normalt onormala.
-------------------------------------------------------------------------------
In honour of my period as a blond I've made some temporary changes in the appearance of my blog. It is not a case of mental abberation - I'm always confused! - and I promise everything will soon be back to abnormally normal.
-------------------------------------------------------------------------------
Update: Så här såg det ut/this is how it looked

Blond

År 2003 fick jag för mig att byta hårfärg och därmed var skillnaden i omvärldens bemötande av mig plötsligt mycket tydlig och enorm. De flesta gamla klyshor och farhågor jag någonsin fått ta del av angående hur blondiner uppfattas och behandlas besannades som genom ett trollslag. Eller snarare som genom vätesuperoxid. Inte nog med att nya bekanta bemötte mig annorlunda - även gamla bekanta, samarbetspartners och nära vänner bemötte mig annorlunda. Fler ridderligt öppnade dörrar och fler flirtiga flin. Fler människor som helt ogenerade placerade sina hjärtegryn till spädbarn i min famn. Mer tålamod med mina dramaqueen-tendenser och att jag de fakto helt oberoende av hårfärg är en sann känslomänniska och därtill ibland mycket disträ. Jag uppfattades som mindre uppstudsig, mer tillmötesgående och ta mig tusan om jag inte dessutom automatiskt fick mer hjälp utan att ens behöva be om den.

Jag svär vid min heliga ögonbrynspenna att inget annat hade förändrats, varken klädstil, vanor, karaktär eller humör - för att inte tala om intellekt och kompetens! - enbart detta: min hårfärg. Jag kan även garantera att min tunga var precis lika vass som alltid, om inte vassare! Jag kände kände mig aldrig annorlunda förrän jag lade märke till förändringen utrifrån. I andras bemötande.

"Ja, men det är inte speciellt roligt att bli tagen på mindre allvar bara för att man råkar vara blond!" protesterar du kanske nu, du guldlockiga solstråle där. Nej, det är det inte. Inte ens om man egentligen är brunett i förklädnad. Men nu slutar vi gnälla, vi avväpnar först och drämmer sedan till. Blond som brunett.

Och ni män runtomkring : vet hut.

----------------------------------------------------------------------------------
In the year 2003 I felt a sudden urge to change my haircolour, and thus was the difference in the way the world responded to me immediate and huge. Every old cliché and concern I had ever stumbled across regarding how blondes are perceived and treated became reality as if by magic. Or, rather, as if by hydrogen peroxide. Not only new acquaintances reacted to me differently - even old acquaintances, business partners and close friends reacted differently. There was more chevalieric opening of doors and more flirtatious grins. More often people without hesitation placed their babies in my arms. There was far more patience with my dramaqueen-tendencies and the fact that my personality is truly emotional, which sometimes make me absent minded, no matter what the colour of my hair might ever have been! I was perceived as less refractory but more obliging and I'll be damned if I didn't automatically receive more help without having to ask for it, too!

I swear by my holy eyebrowpencil that nothing else had changed, not my style in clothing, not my habits, neither my character nor my mood - not to mention my intellect and skills! - only one thing: the colour of my hair. Besides, I can guarantee that my tongue was just as sharp as always, if not sharper! I never felt different until I noticed the change in how I was approached by others.

"Yes, but it's not very funny to be taken less seriously just because You happen to be blonde!" You might now protest, You sunsparkling goldielock. No, it's not. Not even if You are really a brunette in disguise. Well, no more moaning now. Let's first disarm - and then overpower. Blondes aswell as brunettes.

And You men out there: shame on You.

immutable and impossible

(click image for enlarged version)

drypastels, colourpencils and cheap hairspray probably on the wrong kind of paper

----------------------------------------------------------------------------------

Samtidigt som jag lyssnar på musik och klagar över vissa typer av konstnärsmaterial och verktyg sitter jag faktiskt själv och målar. "Det här är för mycket, det här är för litet...!" berättar jag för min samtalspartner. Fullt medveten om att jag aldrig någonsin skulle kunna lura honom till att tro att jag vet vad jag talar om vågar jag kanske just därför framföra rätt ohyfsade åsikter. Vänskapen har hittills bestått...

Jag har inte den minsta utbildning i målning eller teckning eller i hur man använder olika verktyg och tekniker på ett korrekt sätt. För att vara ärlig är jag är ganska säker på att jag misshandlar det mesta av mitt material på ett vis som i bästa fall måhända kan uppfattas som nyskapande men knappast ändamålsenligt.

Det är därför billig och värdelös hårspray köpt i all hast, och därför senare förpassad från badrumrumsskåpet, oftast hamnar som fixativ på mina pastellmålningar och inte i mitt hår.

Borde jag ompröva mina prioriteringar?
----------------------------------------------------------------------------------

While - and inbetween - listening to music and complaining about certain kinds of artist's material and tools I sit and paint. "This is too that, and that is too this...!" I tell my partner in conversation. Since I'm fully aware I could never ever fool him into thinking I know what I'm talking about I dare to be quite rude in my opinions. We've always ended up as friends so far...

I don't have the slightest education in painting or drawing or how to use different tools and techniques in a proper way. To be honest I'm pretty sure I'm assaulting most of my material in ways that maybe might sound innovative but hardly adequate.

That's why cheap and useless hairsprays bought in a hurry, and therefore later dispached from the bathroom cupbord, more often end up as fixative on my pastel paintings than they do in my hair.

Should I reconsider my priorities?

wilderness in a cage

The perspective of an infant

Min farmor hade gigantiska fötter och grova, grova ben. Hon hade ett huvud som var ovanligt litet - det satt jättehögt upp! - och hon var snäll nästan jämt och kokade makaronivälling varje dag. Hennes kjol var grå. Jag tror att hon hade en överkropp med armar och händer också, fast jag aldrig såg dem, för hon virkade sängöverkast som jag skulle få när hon dog. Det sade hon. En dag bet jag henne i benet. Jag visste inte varför, jag bara gjorde det. Det blev ett stort blåmärke och sen måste farmor in på sjukhus. Hon bara låg där i en säng och så dog hon.

Efterhand har mina minnesbilder av farmor korrigerats och en del missförstånd retts upp. Naturligtvis såg hon helt normal ut, men ur spädbarnsperspektiv blir verkligheten lätt förvrängd - eller snarare uppfattad på ett helt annat sätt. Jo, jag trodde rätt länge att min farmor dött för att jag bitit henne! Idag vet jag förstås att det inte var så, hon drabbades av cancer, men allt gick väldigt fort och plötsligt var hon bara borta.

Prata med era barn. Också om jobbiga saker. Barn förstår mycket bara någon berättar.

---------------------------------------------------------------------------------

My grandmother had huge feet and thick, thick legs. Her head was unusually small - it was situated high above her legs! - and she was kind to me almost all the time and cooked gruel from milk and macaroni every day. Her skirt was gray. I think she might have had an upper body too, with arms and hands aswell - although I never saw them - because she crocheted bedspreads that I would get when she died. That's what she said. One day I bet her leg. I did not know why, I just did it. It made a big bruise and then grandmother had to go to hospital. She was just lying there in bed, and so she died.

Gradually, my memories of grandmother have been corrected and some misunderstanding cleared out. Of course, she looked quite normal, but through the eyes of an infant reality is often distorted - or perhaps only perceived in a completely different way. Well, I thought for quite some time that my grandmother died because I had bitten her! Today I know that was not the case, she suffered from cancer, but everything happened very quickly and suddenly she was just gone.

Talk to Your children. Also about difficult things. Children understand a lot as long as someone informs them.

The knowing

THE KNOWING

[Jay Michaelson]

let me commence

the knowing

of knowing

the peeling back of the garments

the gentlest undressing

of this

let me arouse

the quality of being

and fall into

the embrace

the immersion

into the knowing

of knowing itself

like swimming

in a warmth

that has every synonym

and none

or discovering

one is water

melting

into a pond

like disappearing

in the sweetest dissolution

in the consummation

that is

now

like a delightful surrender

to yourself

only to discover

it isn't yours

it is only knowing

it is only is

the thinnest meridian of an instant

this most transparent love

an arena

of sky

with everything within it

we have so few words

for kisses

so few concepts

for embrace

for surrounding

for dissolving into

for the

simultaneous

merging

and emerging

or for the yearning, the coming to know

the song

the nape of the neck

the holy playfulness

of being itself

the secret seduction

of seducing itself

we have so few words

and every one of them

points in the wrong direction

so, beloved,

let me put an end to language

let me commence

this undressing

of reality

this unwording

of simplicity

let me know

the nakedness

of experience

coming near

nearer

that is none other

than

audiophile

"Du har begått en audiofil gärning" säger han. "Med tyg och styrox".
----------------------------------------------------------------------------------
"You've committed the deed of an audiophile" he says. "With canvas and styrofoam".

for the love of a sewing machine

... eller "varför MIN Husqvarna är mer elegant än DIN Husqvarna".

[FREJA]

... or "why MY Husqvarna is more elegant than YOUR Husqvarna".

[FREYJA]

Andäktigheten var total när du bar fram Freja ur vindskammarens förråd. Tillbehören bestod av den enda nål som ryckigt och rasslande travade fram i den takt jag med min ena lilla hand mäktade hålla igång maskineriet. Den andra handen styrde tygets rörelse under sömmen och jag kan med fog påstå att tungan då om någonsin låg rätt i mun.

Du nickade gillande mot din brors första barnbarn, och knappast visste du väl då att du i dessa heliga ögonblick lade grundstenen till det som blev min upptäckariver och skaparlust. Jag måste vara en viktig person, tänkte jag, som får dela ditt verktyg. Använda din Freja.
Jag har egna verktyg idag. Freja pryder en hedersplats i vardagsrummet. Jag blev aldrig någon sömmerska.

Det är inte Frejas fel.