GOTT NYTT ÅR

Ready or not, vänner och ovänner, here we go: Gott Nytt År!

2007

Oundvikligen närmar sig det nya året och här och var i bloggvärlden dyker årskrönikorna och summeringarna upp. Det som hänt ute i stora vida världen får ni ta del av någon annanstans och här i mitt mikrokosmos kan jag inte lova mycket annat än det ni redan läst, sett och hört.

Jag känner mig inte beredd på ett årsskifte och tröstar mig med att det bara är ett symboliskt datum och att det finns andra tideräkningar och kalendrar än vår västerländska. Jag är inte färdig med det gångna året nämligen - inte på långt när - och kanske skriver jag min årskrönika 2007 först om trettio år. Eller också gör jag det imorgon.

Jag ska för alltid minnas det här året, det är ett som är säkert. För smärtans skull och för glädjens. För välkomnanden och avsked. Svindlande höjder och avgrunder in under. Om jag glömde det här året, var fanns ni då? Alla ljuvliga människor jag lärt känna! Att få insyn i era liv och tankar har gjort mitt eget liv större.

Om jag glömde det här året - vem vore jag då?
Och vem vore du?

Reklam

Ni vet all den här gratisposten som kommer hem till oss i brevlådan f f a den här årstiden: REKLAMEN. Den är ju inte alls gratis, men det visste ni förstås redan. Vi brukar använda den till att få fyr i kakelugnen, men det är ett sjuttons dyrt förbränningsmaterial! Fast TV:n har jag ännu inte brännt upp alla reklamavbrott till trots...

En liten rikssvensk uträkning från 2004:
(hittade ingen finländsk motsvarighet, men knappast är läget per capita bättre här. Komplettera och korrigera mig gärna någon som vet!)

*Företagens kostnad för reklamen är cirka 45 miljarder (siffrorna för 2007 lär ska vara 55 miljarder!)
*Efter pålägg hos producenter och handel blir det 90 miljarder
*När momsen är pålagd är vi uppe i på 115 miljarder – skattade pengar
*Som ursprungligen var 175 miljarder – före skatt
*Och inkluderat sociala avgifterna utgör arbetsinsatsen för intjäning av dessa hela 235 miljarder
*Med ett genomsnitt på 150 kr/tim krävs då 1.600.000.000 arbetstimmar = 400 timmar per arbetare i Sverige
*Vilket motsvarar 3 månaders arbete – i stället för semester eller arbete hemma

Låt oss göra en jämförelse:

*Reklamen för alla varor inklusive alla kostnader och moms, alltså det som ligger i varupriset är 112 miljarder (av skattade löner)
*Om vi jämför det med vad vi lägger ut på enbart livsmedel så utgör det 145 miljarder (också av skattade löner)
*Det innebär att vi konsumenter, av våra skattade pengar, får lägga ut nästan lika mycket på reklam som vi lägger på mat.

Uppgifter: Sveriges konsumenter---> i samverkan, 2004

Tål att tänka på, eller hur? Har aldrig haft mycket till övers för siffror och de här var riktigt bedrövliga.

Om en man

"Om en man levde i hundra år skulle han ändå aldrig få veta något om sin hustrus verkliga liv. Han skulle kanske lära känna världen, det omätliga universum, men han skulle aldrig få en säker föreställning om den kvinna, vars liv är fastnitat vid hand."

[August Strindberg --->]

On the radio!

Det sista avsnittet av Egocentrum sänds lördagen den 29 dec kl 21.10 med repris söndagen den 30 dec kl 11.00 och gäst hos Ann-Sophie Sandström är ingen mindre än min gode vän Christian Irjala! Enligt egen utsago uppknäppt ända ner till naveln...

Strange season

28 december 2007

Glädjeflickornas konjakskulor

Julen är över och festen kan börja! Varför inte börja på NY KULA till nyår?

Nu är det bara på det lilla viset, förstår ni, att de här kakaodrypande frestelserna på bilden en gång i tiden fick mig att införskaffa min första flaska konjak och det var den här [damens--->] förtjänst. Till mitt stora förtret försvann receptet någonstans mitt i alla flytt pga ingående av äktenskap, familjetillökning och byte av karriär och... ja, ni förstår säkert.

Men det som göms i snö kommer upp i tö, liten fågel hittar gammalt frö...
OCH här har både ni och jag själv nu receptet:

GLÄDJEFLICKORNAS KONJAKSKULOR
(ja, det ÄR trevligt med glada flickor!)

1 dl grädde (kokas upp)
250 g mörk blockchoklad (smälts i grädden)
1 msk kakao
2 tsk vaniljsocker
1 - 1,5 msk konjak
Resten av ingredienserna rörs ner efter bästa förmåga, blandningen kyls ordentligt och formas därefter till små kulor som rullas i kakao.

Ät. Och glöm inte att tvätta händerna både före och efter.

Picture

[musik --->]

GOD JUL / MERRY CHRISTMAS

[musik --->]

Inga fler jullidanden. Jag har för stunden lidit tillräckligt, även om det varit av oväsentligheter. Har ni förresten tänkt på hur ofta det faktiskt är just oväsentligheter vi lider av? Hur sällan vi verkligen uppoffrar oss gällande de stora frågorna i livet?

Nej, jag ogillar inte julen, men ibland sörjer jag att kreativitet så ofta byts mot konsumtion, tradition mot skräpkultur och förankring mot ett planlöst kringirrande i jakten på nästa kick. Tyvärr brukar det kulminera den här årstiden. Jag gör det själv och upplever därför motstridigheterna inom mig. I år har jag åtminstone hittills sluppit ruschen, tack var ett ordentligt ryggskott. Jag blir full i skratt när jag tänker på att jag föredrar det framför julshoppingen!

It's a crazy world and somehow You've got to deal with it.

GOD JUL PÅ ER ALLA! I vilket fall som helst. *leeer*
However: MERRY CHRISTMAS, EVERYBODY! *big smile*

När jag lider - mot jul #9

Bad moon rising. Mörkare än midvintermörkret. Vi byter ut den här helgen. Ser saker som de är. Vi firar helt enkelt... [LÄNK --->]

När jag lider - mot jul #8

Ska det se ut så här da'n före doppareda'n? Nej, det ska det inte. Då ska minst fyra prunkande knallröda företeelser sträcka varma och passionerade julomfamningar mot norr och söder, öster och väster, och mot alla som inte låtit sig skrämmas av julhäxans anfall och mer eller mindre modigt vågar sig in genom dörr'n. För säkerhets skull införskaffades två stycken. Den andra är lika tillknäppt som den första.

Och ingen har jag att skylla på.

Stjärna

Jag har approximately EN julprydnad jag tycker om, men en bloggsyster jag gillar desto mera: hur hon kan lysa så starkt som hon gör mitt i vintermörkret är mer än jag förstår! SUSSI! --->

När jag lider - mot jul #7

Känner du igen landskapet? Jo då, det gör du! Visst gör du! Betrakta det på lite längre avstånd och ifall det då vänder sig i magen på dig har du redan nu nallat av julkonfekten.

Märkligt hur något som en gång i tiden varit en raritet plötsligt blivit något som inhandlas i parti och minut för att blidka oväntade gäster, fastrar man borde ge något i gengäld för julklappar man aldrig önskat eller ens kunnat föreställa sig (intet ont om fastrar, kunde lika gärna bytas ut mot morbröder eller småkusiner!) och för att hålla händer och mun sysselsatta ifall julnerverna skulle börja krångla.

Och VAD är det som gör att alla chokladkonfektbitar med påstådd varierande fyllning smakar exakt likadana efter första omgången? Och för den som inte tycker att så är fallet - gillar du alla smaker? Och, slutligen, för dig som inte gillar alla smaker - varför köper du eländet (och inte din vanliga favoritchoklad)?

---

Så många svåra frågor. Så få svar. Tiden är knapp. Snart är det jul.

Cool

musik --->

När jag lider - mot jul #6

Det är ju så vackert att se på. Färgglatt och glittrigt. Man kan gå kurs i julklappspaketering numera, visste ni det? Och på TV visar klämkäcka pysselgurun hur man viker omslagspappret så att SJÄLVA PAPPRET formar en skjortkrage med slips! Allt för att ge pappa/farfar/bror/kusinen en hint om vad som kan tänkas finnas i paketet. VAD kan det vara...?

Hos oss går det till så här: Fem minuter innan vi ska åka iväg till den ort där vi ämnar fira julafton är juklapparna ännu inte inslagna. Då uppstår paniken. Omslagspappret som är tunt, oformligt och eländigt går sönder under stressade fingrar - dessutom räcker det aldrig, aldrig till alla paket det ska räcka till. Vid min ålder borde man kunna uppskatta åtgången omslagspapper men NEJ DÅ. Där och då, uppstår dessutom frågan om varför alla presenter inte kan han en behaglig och för ändamålet praktisk kvadratisk eller rektangulär form. Prydnadssnörena, å sin sida, väcker frågan om varför människan utrustats med endast två händer. Men krulla snören kan jag! Med åren och idog träning har jag blivit ganska duktig på det. Därför krullar och krullar jag. Både länge och väl.

Fast vid det laget sitter maken och sonen redan i bilen och undrar ifall Julfan* slutligen rövat bort mamma.

För att ni så troget orkar delta i mitt jullidande ska jag delge er mitt bästa julklappsrim. Det ska mycket till innan någon av er använder det. Rimmet har sin härkomst i att en nära släkting gillar lakritspipor, alltså är julklappen given så gott som varje år. Vad stora mängder lakrits gör för matsmältningen vet ni.

"När så skinkan slagit propp
uti avlopp och i kropp
sitt ej mer på dass och lipa
ta dig då en -----------!"

Ett lidande mindre. Gott så.

Bildbevis

Nåjaa! Nu har jag bloggat i så sura tongångar att mina vänner och kollegor börjat oroa sig för mig. Då säger jag bara så här: It's about time and keep up the good work! *skratt*

"Varför är din blogg så sur, när du i själva verket är så fnittrig?" frågar hon.
"När hjärtat tinar fryser ryggen till is..." skriver han.
"Älskade vän, vad du har fått gå igenom...!" utbrister hon.
"Natten personifierad." menar en kollega.
"Du tycker VERKLIGT illa om julen." tror en annan.
"Vi tuggar aluminiumfolie och ser vana ut." (fast det var länge sedan...)

Det är sällan så illa som det låter. Sällan så hopplöst som det känns. Och visst blir det jul, också i år.

När jag lider - mot jul #5

Jag hör själv till dem som ofta blandar språken lite hejvilt, så där, men ibland blir det bara FÖÖÖR mycket - Basta Ya!

JOULUEVANGELIUM PÅ FINLANDSVENSKA

Och de tapahtu siihe aika att de kom käsky från kejsar Augustus att varenda Matti Meikäläinen skulle börja paya vero. De va ihan eka mätkäytys, och den fixa di när Kvirinius va pomo i Syrien. Då paina joka iikka till sin stadi, för å hoita hela bumagan. De kekka Jussi me, och för att han va pikkuserkku me Davy så vetä han från Nasaret som e en stadi i Galileen opp till Davy stadi som dom ha nimittä Betlehem i Judeen, för å hoita sin verojuttu och samalla Marjas som va hans kimma och som hade pulla uuniss. Medan di hengaile där blev de meno för henne. Och hon synnyttä sin ykkös jappe och heittä på honom ekat kledjut och laitta honom i navettan, för de va No Vacancy på hotelle.

I samma seutu viipy några skobaren på kenttän å funkka som nite guards över doms elukkor. Då ilmesty en Herran enkeli kunnon face to face och kehittä watteja ihan täysii; och doms sisu gick todella kaulaan. Men enkelin selittä till dom: "Ta de nu iisit bara. Kela att ja ha message om en mega yees fiilis, som ä för koko kansa. För just idag ha en Frälsare synty i Davys stadi, å han ä messias, Big Boss. Och dehär ska va todiste: ni ska löytä en brandnew kakara, som liggä i kapalon i navetta."

Ha en jättekiva joulutid!

När jag lider - mot jul #4

Njaee, det här är väl i sig inget riktigt jullidande - åtminstone inte mitt eget - utan snarare Duktiga Flickans tema med variation: "Julfan - A Christmas Carol" (Monica Björk)

För många år sedan fick jag en samling noveller skrivna av svenska kvinnliga författare i min hand och just den här klistrade sig fast i mitt medvetande så till den milda grad att den formligen LETAR sig fram till mig den här tiden varje år. Novellen handlar alltså om duktiga flickan och hennes resonemang när jullfällan slår igen, strax efter det att hon föreslagit Prinsen att de tillsammans ska fira julen i Madrid och han försynt undrat: "Jo, men vad gör du med lilla Mamma?" HANS mamma, märk väl.

Några fraser och paragrafer:

"Ändå tog det lång tid innan hon upptäckte själva Julfan i allt det tomteröda. Han visade sig så korta sekunder att varseblivningen svajade. Några hundradelssekunder kunde hon se honom klart. Men ögonblicket efter var han borta och hon trodde att hon misstagit sig.
Dessutom kände hon inte hans namn. Hon hade trott att man kunde tro på tomten. Och på Gud och Naturen. Inte på Julfan. Var kom han ifrån?"

Men kloka flickan skulle snart få lära sig att en jul aldrig kunde göras ogjord. Hon skulle få känna på de obönhörliga lagar som gäller när julfällan slagit igen. Julfans lagar.

§1. En Mor får aldrig sitta ensam på julafton.
§2. Inte en Far heller.
§3. Knappt ens en Bror eller Kusin. Om en Mor/Far/Bror/Kusin sitter ensam på julafton kommer resten av mänskligheten kollektivt att drabbas av Skuld och Ångest.
§4. Detta gäller även om en Mor VILL sitta ensam på julafton. En Mor vet i så fall inte vad hon pratar om.
§5. En Far/Bror/Kusin vet i motsvarande läge heller inte vad de pratar om. Envar av dessa måste återföras till ordningen för julfirande. Detta sker klumpvis.
§6. Annars får alla se på fan.
§7. Nämligen Julfan.

Julterapi? Anybody? Någon som hört talas om julterapi?

När jag lider - mot jul #3

Se där. Synden straffar sig själv och den här gången kom straffet snabbt. Knappt har man ens hunnit börja förfasa sig över i hastig takt annalkande jultraditioner så tar det verkliga jullidandet vid. Glad och nöjd ska människan vara. Ve den som klagar, ty den drar ner förbannelser över båd' hus och hem. Och kropp.

Därför sitter jag nu här med både tistlar och törnen. Sveda och värk. Snedvriden som en martall och suckarna jag häver ur mig liknar sju svåra år men är långa som åtta. Med möda reser jag mig upp och med möda lägger jag mig ner. Sjuhundra sjutumsspikar rister mig i ryggen som katten rister råttan och döden rister livet. Humöret blir därefter.

Ryggskott. Modell värre. Om någon undrar.

Nisse --->, jag kunde behöva din kran!

Då smälter det frusna

Den där lättnaden som infinner sig när man fått berätta för någon om det som tyngt en i många månader. När man fått ställa frågor som kanske inte alltid är adekvata men som ändå behövt ett svar. När tårar som brännt under ögonlocken längre än länge äntligen faller. När någon förstått utan att veta.

Då blåser vindar.
Då faller regn.
Då smälter det frusna.

Tack.

När jag lider - mot jul #2

Hur många julprydnader behöver en familj på tre personer? Hur många blinkande, lysande och spelande snögubbar, tomtar eller plastgranar orkar en hjärna hantera innan det blir overload och overkill och kortslutning och valium? Hur många stjärnor, girlanger och ljusstakar klarar en mor vars främsta nöje aldrig varit, eller kommer att bli, dammtorkning? Blir man lyckligare av julgardiner och små bibliska figurer i gips? Varför går små glödlampor av hävd alltid sönder av att ligga nerpackade i en låda? Glitteränglar är ju fina - men varför alltid puttenuttiga och feminina? Varför smakar julgransbollar av choklad alltid "bäst före" julen året innan?

Och varför, VARFÖR, plockar jag fram eländet år efter år?

Lady of the Lake

Har ni sett? Ni kan sluta leta nu! Here I am! *skratt*

~~~~~~~~~~~~ ><(((((8>
[länk]

När jag lider - mot jul #1

Som ni redan vet är jag inget större fan av julfirande. Icke desto mindre tänkte jag nu börja nedräkningen inför the holidays, och jag kommer att göra det i form av jullidanden. Det är inte säkert att det bli någon daglig vana, för ingen orkar fokusera på elände jämnt, nej inte ens jag.

Jullidande nr 1.

Mannen ni ser på bilden är en säsongsföreteelse hos oss, och samtidigt det fenomen som får äran att inleda min lilla följetong. Nej, det är inte tomten och inte heller någon avlägsen manlig släkting som förärar oss med besök juletid. Pälsmössan stör mig inte, även om det ju vore mer politiskt korrekt att störa sig på den, utan det som stör mig är det sätt på vilket denna person rumlar in i vårt hus - utan pardon den här tiden varje år - och totalt FYLLER vårt liv med sitt OMFÅNG! Det är närapå att han inte ryms in i vårt hem trots att det är högt i tak i vardagsrummet! Fönsterrutorna vibrerar när han stormar in med det som maken anser vara julefrid och jag själv den raka motsatsen...

Vi talar naturligtvis om RÖSTomfång.

Mannen på bilden heter Ivan Rebroff --> och varifrån jag ska hämta styrka nog att förlåta den del av släkten som introducerat och implementerat denna jultradition hos oss kan jag inte förstå. Ivan sjunger väldigt högt, men framförallt också väldigt lågt och jag har till min förvåning även hört talas om människor som tycker att han sjunger vackert. Ja, han sjunger sig helt enkelt rakt in i själen vare sig man vill det eller inte, och där stannar hans grötvibrato som en klump gårdagens mannagrynsgröt någonstans i mellangärdet. Efter den överdimensionerade kulturella och emotionella inkubationen har åtminstone jag mer tomtar på loftet än vad som rimligtvis kan anses vara hälsosamt. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, och därför häller jag upp mer glögg och äter en pepparkaka till. Av pepparkakor blir man snäll. Det vet ju alla.

Och vad gör man inte för julefriden. God Jul, älskling. Ivan till trots.

Utmaning

Utmanad av Kat ---> får jag ta mig en ordentlig funderare angående sju önskningar. Hur jag än vrider och vänder på steken låter det mesta klichéartat, kanske för att drömmaren och cynikern ibland har svårt att samsas i en och samma skalle, men låt gå...

Jag har bara EN!

Bruce Springsteen lär ha sagt: "There are no winners if not everyone's a winner!" Ända sedan jag var liten har jag visserligen avskytt att förlora, men också tyckt genuint illa om att vinna för det har då betytt att någon annan förlorat...

.... alltså önskar jag att VI ALLA FÅR VARA VINNARE. På alla områden av detta storartade fenomen vi kallar livet. Där har ni idealisten som serverad på en bricka. *ler*

---------------------------------------------------------------------

Utmanar ingen, men uppmuntrar den som vill!

December

9 december 2007

Testamente

musik --->

En lördagkväll är jag plötsligt tvungen att göra det. Jag måste göra mig av med den nu. Den har legat söndertrasad i en kartonglåda sedan april och gitarrdoktorn har aldrig förr sett ett så trasigt instrument - säger han, och lovar att limma ihop den om jag vill. För syns skull.

Ett trasigt intrument är bara dött material, men likväl är det ett material som gett liv åt någons tankar och röst åt någons känslor. Ett instrument som följer dig länge lär dig spela på ett visst sätt, det fostrar dina händer, dina öron och kanske också din stämma. Så var det för mig.

Lågorna är ljusa och klara när spillrorna tar fyr i kakelugnen. Virket är torrt. Doften av bränd lack sprider sig i vardagsrummet och blandar sig med aromen från ett glas rött. Det här är min ritual och jag gråter för just här och nu möts förflutet och framtid - inte alla minnen är angenäma och det som går upp i lågor är det som varit min tröst sedan 18 år tillbaka.

Är jag fri nu? Är jag mera fri nu? Att se framåt istället för tillbaka. Är jag det?
Kanske. För jag har rösten kvar.

Och den ska få sjunga precis det jag vill. Det JAG vill.

Det

Du som själv bloggar kanske känner igen frustrationen. Du vet vad du vill skriva, behöver skriva, önskar att du kunde skriva... så till den milda grad att du (åtminstone tillfälligt) tappar intresset för att skriva något överhuvudtaget när du varken kan eller vågar skriva just DET.

Timppa

musik --->

Öppna armar

Året är 1991 eller 1992 när jag får hans examensarbete om ångest i min hand. I from förhoppning om att äntligen bli kvitt min egen ångest (ja, exakt - den över livet och döden och alltings förgänglighet och varför inget någonsin blir som man tänkt sig) konsulterar jag vetgirigt den nyblivna experten med en fråga om vad han själv brukar göra för att förhindra sin personliga angst. Med häpnad ser han på mig över glasögonbågarna, ler lite klentroget som om jag just frågat efter en genväg till vintergatan, och börjar sedan skratta så att det kluckar om adamsäpplet:

"Göra för att förhindra ångesten? Jag brukar välkomna den med öppna armar, jag!!"

Det gjorde han också. Men inte helt som han tänkt sig. Och han dolde det väl.

Du vet att jag vet

När det är hål i ditt pussel, min älskade vän, kan det som vid första anblicken verkar vara en attack eller konfrontation i själva verket vara ett försök att skydda dig från konsekvenser du inte kan förutse, och som jag tror mig ha orsak befara att du varken kunde - eller kan - hantera.
Ord, känslor, handlingar och tankar bildar en melodi, mer avslöjande än orden i sig själva någonsin blir, och mitt bland dessa ord kan du hitta dig själv där du inte vill bli hittad - kan andra hitta dig där du inte vill bli hittad. Att göra sitt inre synligt för världen har sitt pris. Du vet att jag vet. Vi är alla mer transparenta än vi tror.

Jag vill dig inget illa.
Du betyder lika mycket för mig oavsett.

Förlåt.

Stipendieansökan

Nåväl, go'vänner, hoppas ni har det bra i vintermörkret!

Väl hemkommen från några dagars vistelse och arbetsresa i vårt västra grannlands huvudstad har jag denna afton funderat och krumelerat och budgeterat kring en stipendieansökan till Svenska Kulturfonden... Med lite tur och fondvälvilja utges kanske en CD med "Lady of the Lake"-musik på marknaden i sinom tid...

Vill ni lägga in ett gott ord för mig får ni därför gärna göra det, och då är enklaste sättet att göra det just här och just i dessa dagar. Min blogg fungerar nämligen som främsta arbetsprov och referens. Ett varmt tack också för all uppmuntran jag fått tidigare! Det har betytt mycket för mig!

För er som kanske inte hört min musik finns en länk uppe till höger på den här sidan: Egen musik, "Where grace is".

(foto: Christian Irjala, Studio Cix)

Moonstruck

musik --->
23 november 2007

Little kittens

länk --->

Veckor efteråt

det där hatet du möter
det där mörkret
du aldrig önskar
aldrig vänjer dig vid
men uthålligt bär
för att du vill
om så bara för en stund
få vara den du är
och inte enbart skuggan
av ditt eget ljus

när du inte längre orkar
prata vardagen full med luftbubblor
som konstgjord andning
åt en iskall vedspis
tralla öronen tomma
med visor om evig lycka
sälja din själ för en stund av lugn
be om ursäkt för den längtan
som sneglade på livet
---
är jag den jag tror jag är
eller
är jag den du säger att jag är?
---
spott och grus
din sammanbitna mun
gråten i trappan
veckor efteråt

Dödsskuggans dal

Jag skulle klara mig alldeles utmärkt utan julen. Faktum är att jag skulle klara mig bättre utan jul, än med jul. Och för att riktigt "komma ut ur skåpet", som är så populärt nu på en del håll, får jag väl lov att erkänna att julen ger mig ångest. Jag gör detta tillkännagivande inför er nu, kära läsare, i samband med att det kommersiella julfirandet startat detta veckoslut.
---
Jag är urdålig på att införskaffa julklappar. Det har lika mycket att göra med att jag inte vet vad ni vill ha, som att jag ändå inte på allvar tror att ni behöver fler chokladaskar, slipsar, dvd-filmer, ljusstakar, pentikmuggar, thinsulatehandskar eller badkulor. Att stå i kö på de stora varuhusen i samband med julruschen får mig att kväljas, och just i det ögonblick jag står där både kall- och varmsvettig händer det sig: SAMTLIGA bekanta och vänner jag inte träffat på något år eller så RÅKAR av en händelse vara just där och just då. Inte så att jag inte vill träffa er, men INTE i dödsskuggans dal någon vecka innan jul.
---
"Men om man förbereder sig noga och handlar alla julklappar i god tid blir ju inte stressen så överhängande" säger någon förnuftig människa då. Nej, nej, nej. Varför dra ut på eländet? Varför starta den kommersiella julen tidigare än absolut nödvändigt? ÄR det ens nödvändigt? Någonsin?
---
Julen skulle kunna vara en trevlig högtid. Den har liksom potential, oberoende av om man firar Kristi födelse eller midvinterblot eller vad det nu kan tänkas vara. Ledigheten behöver vi nämligen, mitt i mörkret. Slippa stressa så förtvivlat för att julfriden ska kunna infinna sig under några få futtiga timmar strax efter Kalle Anka borde vi också unna oss.
---
Nåväl, nåväl. Sannolikt kommer det att ätas en och annan pepparkaka även hos oss. Troligen ska julbelysningen upp också i år. Och ser ni en kutryggig varelse på någon av regionens alla supermarketar, med luvan djupt nerdragen över ansiktet och en massa skräp i kundvagnen, är det inte nödvändigtvis tomten. Det är jag.
---
And I will not enjoy it.

Begynnande istid

17 november 2007

Early birds

Good morning, early birds!
Ja, det var väl allt... just nu... *ler*

Lite senare...
... konstaterar jag att det här är en vacker dag! Ut med er nu!

9 liv 7 sorger 8 bedrövelser

(*Personen på bilden har inget samband med texten)

Hon är jävligt förbannad på tjänstefolket nu. De har tagit sig befogenheter utöver det tillåtna och hon tänker låta dem veta det. Vreden får hennes öron att stryka sig bakåt längs med det späda huvudet och svansen visar neråt. Neråt mot avgrunden.

---

Här har hon gått omkring alla dessa år och trott att anställningsförhållandena varit klara som korvspad, och så gör hjonen myteri. Förvisso har hon inte orkat göra sig till inför främmat såsom normalt förväntas av husets sanna värdinna, men kullen ungar hon fött under hösten var större än normalt och inte en enda fick hon behålla. Hon tänker på det nu, där hon ligger och trycker mot värmeelementet under blombrädan i vardagsrummet. Dessutom var hon blyg redan som unge och inte blev det bättre sedan hon tillbringat nästan en vecka inlåst i grannens garage innan pigan hittade henne, halvt ihjälsvulten och med begynnande grått i pälsen. Har det funnits förståelse för hennes ibland sviktande humör efter de prövningar livet utsatt henne för? Att hon inte alltid haft lust att umgås på andras villkor? Nej då.

---

Hon blev misstänksam redan i det skede butlern började tina de frysta abborarna i microvågsugnen, men vande sig så småningom. Nej, hon kände inget ovanligt och upphörde därför efter ett tag att misstänka förgiftningsförsök. Hon hade ju redan i alla år haft överseende med tjänstefolkets fjantiga tradition att slå in en korvbit i presentpapper till jul och förtjust se på medan hon mödosamt öppnade paketet. Nej, julpyssel var aldrig någon favoritsysselsättning, men i hennes personalpolitik hade ingått att inte i onödan stöta sig med de anställda och därför hade hon gått dem till mötes. Om de bara kunnat låta bli att göra sig till och föreställa sina röster i patetiska försök att härma hennes språkbruk hade det ändå varit uthärdligt, men nej...

---

Nu ligger den skrikande främlingen där på hennes, HENNES!, plats på extrabädden i gästrummet, och i morse hade butlern mage att köra bort henne från HENNES plats, den plats hon alltid haft. Främlingen är inte mycket större än henne själv, påminner oroväckande mycket om ett människobarn, och redan har han lindat hennes, HENNES!, tjänstehjon runt sitt knubbiga lillfinger. Han behöver inte ens spinna eller inställsamt stryka sig uppefter deras vader, han bara ligger där och viftar lite halvspastiskt med sina armar och ben, gurglar på något språk hon inte förstår, och ändå har han genast vunnit deras gunst! Och mjölken, den serveras han direkt ur en ergonomiskt riktig flaskfunktion. Själv får hon dricka från en skål på köksgolvet! HON! Husets härskarinna!

---

Hon blir så förbannad när hon tänker på det att hon går ut på gården. När hon står där och fryser bestämmer hon sig med ens. Nu är det dags. Innan det är för sent. Vem vet vad som kommer att hända om hon stannar kvar.

Det är februari och minus 25 grader svinkallt.

Det är kvällen då hon flyttar ut ur sitt hus och bort från sitt hem.

----------------------------------------------------------------------------

*När vår son var liten baby fick vi vattenläckage i vår lägenhet i Vasa, varför vi bodde en månad hos föräldraskapet på landsbygden medan reparationer och sanering pågick. Vår vistelse ogillades storligen av mor och fars Katto som helt sonika flyttade ut. Tre gånger besökte hon dem, varje gång med ett års mellanrum, men flyttade aldrig tillbaka. Ingen av oss vet vart hon emigrerade.

* Stort tack till Liffi, som ställde upp som modell/statist (se ovan.) Foto: Ann-Sofi

Nu då?

Jaha. Vad ska jag skriva om nu då, tycker ni?

It's the same

[musik]

November

Novemberskymning 2007