Det finns mycket att säga om gårdagen, och det mesta har redan sagts. Vi och det samhälle vi byggt fortsätter att svika våra barn och unga. Det som hänt är fruktansvärt, men tyvärr alldeles förklarligt. Fasanfullt, men knappast helt oväntat. Den här grabben låg i krig med världen och sig själv, och slogs på det enda sätt han trodde sig kunna slåss. En sådan oerhörd tragedi att han tog så många människor med sig in i döden.
torsdag 8 november 2007
Tragedi
Det finns mycket att säga om gårdagen, och det mesta har redan sagts. Vi och det samhälle vi byggt fortsätter att svika våra barn och unga. Det som hänt är fruktansvärt, men tyvärr alldeles förklarligt. Fasanfullt, men knappast helt oväntat. Den här grabben låg i krig med världen och sig själv, och slogs på det enda sätt han trodde sig kunna slåss. En sådan oerhörd tragedi att han tog så många människor med sig in i döden.
2 kommentarer:
Jag har svårt att riktigt finna ord för detta som känns så nära. De fallen i USA kunde man till en del försöka förklara med den amerikanska vapenkulturen. Men detta meningslösa har jag inget svar på, bara en fråga: Hur många andra går omkring och känner som den pojken och hur får vi "tag" i dem ?
Tyvärr tror jag att väldigt många går omkring och känner just som den här pojken, med den skillnaden att han riktade frustrationen utåt där så många andra riktar den mot sig själva (självmordsstatistiken i norden talar sitt tydliga språk). Åtminstone anser jag personligen att vi inom skolvärlden kunde satsa betydligt mer på välmående (hälsa och social tillhörighet etc) än vad som nu görs. När prestationen i sig prioriteras missar vi ofta att även duktiga elever kan må fruktansvärt dåligt. Det vi dessutom måste minnas är att alla individer inte ens HAR samma förmåga att känna empati med sin omgivning, och att psykoser då lättare tar sig sådana här uttryck. Mer uppmärksamma behöver vi definitivt bli!
Skicka en kommentar