Någon dag efter att världen rasat samman för åtskilliga människor i samhället Tusby och resten av oss väckts ur vår törnrosasömn sitter jag på ett möte någonstans i närmiljön med uppgiften att fundera över ungdomars utanförskap och hur vi bäst kunde samarbeta för att förebygga just marginaliseringsriskerna. Under mötets gång konstaterar vi att varje ungdom som inte sysselsätts på sikt kommer att innebära en merkostnad på en miljon euro för vårt samhälle. Någon berättar också att utbildningens enda uppgift är att utexaminera så många studerande som möjligt varje år. Det innebär nämligen extrainkomster för skolan. Att en del av dessa sedan utexamineras till arbetslöshet pga av att utbildningssystemet ännu inte nämnvärt brytt sig om att matcha sina målsättningar med arbetsmarknadens förväntningar verkar vara av mindre betydelse.
Alla vill vi hålla på med vårt.
Skolan undervisar.
Arbetsmarknaden kräver.
Elevvården dukar under.
För vi har ännu inte lärt oss av varandra.
Ungdomar som inte lyckas leva upp till våra förväntningar straffas eller lämnas åt sitt öde.
Och jag då?
Jag håller fast mig själv i stolen.
Dricker min tredje kopp kaffe.
Biter mig själv i tungan, länge och med ihållande intensitet.
Inte läge att ta till orda
just i det ögonblick det egna huvudet hotar explodera.
2 kommentarer:
JA! för att ta min skola som exempel: inget spelar någon roll, prestationer, intentioner, så länge vi examineras. det ska de minsann se till! om vi sedan är bra och överhuvudtaget kan arbeta inom branschen, en HÅRD sådan, det SKITER de i. något fel eller?
Jo, något är definitivt fel. Utbildningsrrangörerna kommer framöver att åläggas mer ansvar för hur utexaminerade studerande sedan placerar sig på arbetsmarknaden också, men jag har på känn att den slanten inte riktigt trillat ner ännu. På arbetsmarkaden märks ploblematiken från andra hållet sedd - många arbetsgivare har inte förstått att konkurrensen om "självgående" arbetstagare har ökat, och där man egentligen hellre kunde satsa på att fortbilda förmän till duktiga handledare spenderar man stora summor på rekryteringsförfaranden som ändå inte ger önskat resultat. It's a mad world!
Skicka en kommentar