Att dö en smula

Inte alltid lätt att skilja det vackra från det förskräckliga och det ljuva från det äckliga. Lite makabra rosor så här inför hednahelgen.

Veckans bloggtips

Du är ungeför tolv år och ensam hemma efter att skolan slutat för dagen. Medan du förstrött pillar och töjer på det redan befintliga hålet i dina strumpbyxor eller långkalsonger, för att lättare komma åt att klia sönder sårskorpan på knät som gömmer sig där under, får du plötsligt en faslig lust att gå in i föräldrarnas sovrum och rota lite i deras byrålåda. Du vet att du kanske inte borde, för du vet inte vad du söker och är osäker på vad du eventuellt kunde hitta, men du kan ändå inte låta bli... SÅ känns det att läsa POESIBLOGGEN*

Yes! Där har vi svaret...

... på veckans gåta! Mannen* kom med sin gissning så nära att närmare kan ingen komma! Så vad ska du alltså göra? Jo, kliva av barnens karusell!

Veckans gåta

Förärades en intressant liten frågeställning av Squirrologen häromveckan och den fick mina mentala skruvar att bågna och hjärnmotoriken att halta - nu får NI försöka! C'mon, var inte blyga nu! Klura ut eller gissa på - kommentarsmanövreringen borde ni kunna vid det här laget... (fast Squirre själv får allt le vackert, men ack så tyst!)

Du sitter bakom ratten i en bil och håller en konstant hastighet. På din vänstra sida har du en avgrund. På din högra sida har du en brandbil och den håller samma hastighet som du. Framför dig springer en gris, som är större än din bil. En helikopter förföljer dig i markhöjd bakom bilen. Både helikoptern och grisen håller samma hastighet som du. Hur ska du göra för att ta dig därifrån?

Rikedom

Jag har känt mig ovanligt rik den här veckan (förutom nervositetssvackan igår eftermiddag då förstås, se föregående inlägg). Rik i den bemärkelsen att tillvaron allmänt varit händelserik, men också för att jag upplevt rikedom i egenskap av underbara människor som finns - eller infunnit sig! - i mitt liv och tillfört mig mycket i form av glädje, uppskattning, lagom mängder utmaningar, kunskap, men också lättnad och emotionella avslut.
Ikväll vill jag därför speciellt tacka några av er, utan inbördes rangordning och utan att någon som inte just denna gång nämns skulle vara mindre uppskattad för det...

Kotiväki: M, J & föräldraskapet - what can I say? Älskar er.
Familjen 4xB - det trygga och inarbetade umgänget är ack så skönt, speciellt när man är trött...
Kollegorna - för att ni pallar för min egensinnighet, fajtas lite lagom och fostrar mig.
Johnny, Mr MusicMInister - för att jag får ta del av din musikalitet och förbehållslösa inställning.
CH och hela bunten på Cix-mingelparty - tack för alla era värmande ord och så innerligt trevligt att träffas!
Bloggvänner både här och var i cybervärlden - ni är lysande lanternor i höstmörkret.
Tom, gitarrdoktorn - för att du inte bara fixade min nya gitarr utan också hjälpte mig begrava den gamla.

Ha ett riktigt skönt och trevligt veckoslut, everybody!

Hack

Idag är självförtroendet på topp ska ni veta. Jajjamensan! Inga plågsamma påminnelser om forna tiders missöden och förlorade strider. Nej DÅ!
---

Jag tuggar aluminiumfolie och ser van ut.

---

HACK def. (google, of course)

* one who works hard and boring tasks

* a creative practical joke

* to irregularly cut or chop an object

* a rough, dry cough

* a worn out horse for hire

---

Here we go. Again and again.

Veckans bloggtips

Kul kille med långa antenner ifrågasätter samtid, framtid, närsamhälle och tvärsamhälle, för vad ska man tro - ijejntligen? LARSEKORRE!*

Edgar Allan Poe

... "The Lake" genom Anthony*

Trötthet och redbarhet

Nu är det höst på allvar och det stora vemodet rullar in. Som om man ändå inte besatt en ordentlig portion av den varan året om. Under lunchen orkar kollegorna och jag knappt prata med varandra trots att vi normalt slåss om talturen, och när jag efter jobbet äntligen kommer mig för att lämna in min gitarr för modifiering och finjustering, får jag bita mig i tungan och skyndsamt avsluta ärendet innan tröttheten hotar välla ut över första, bästa sympatiska främling.
My personal Jesus, som befinner sig i Jakobstad och planerar föreläsningar, ringer och funderar hur jag har det och ifall jag är på väg till torsdagsjazzen, samt planerad bloggträff med Lotta och Quickie. Nej, det är jag ju inte. Eventuella oroliga läsare som befarat att Jakobstads kvot glamourladies kraftigt riskerat överstiga gränsen för all ära och redbarhet just detta dygn kan m a o sova lugnt inatt.
Frusen och eländig planerar jag nu nedsänka min lekamen i husets badkar. Vad jag tar med mig i plurret är det bara A-S och CH som vet. Och dom har säkert redan förträngt det.

Working on a fix

"We are aware of this problem and currently working on a fix" meddelar mig blogspot för femte gången denna eftermiddag/kväll, när jag utan större framgång försöker ladda ner en trevlig höstbild jag gärna hade förärat er. Utgör ju i sig inget större problem, utöver det faktum att jag just ikväll ogärna skriver istället, då jag är så urbota trött på mig själv att allt jag producerar riskerar resultera i kväljningar. Händer det någonsin er andra, or is it only me?

However, I am aware of this problem and working on a fix!

I morgon är en annan dag.

Veckans bloggtips

Veckans bloggtips är tillbaka och synar en ny personlighet i sömmarna. Nomineringen lyder: klyftig som få med ett närapå självlysande intellekt och dessutom fruktansvärt varmhjärtad...
I give You: ORANGE!*

Tal till tomheten

Jag inser att allt och inget har förändrats när jag en dag plötsligt hittar dig med självbilden fortsättningsvis i trasor, allvarligt ironiserande över de personlighetsdrag jag en gång lärt mig älska, men som du själv har svårare att acceptera. Jag blir upprörd och arg, men mest sorgsen över att du har så svårt att ta dig själv på allvar, det allvar du faktiskt förtjänar att bli tagen på. Jag, om någon, vet att du har dina orsaker att gömma dig bakom än den ena masken, än den andra, men även om du väljer dina skämt med precision blir eftersmaken besk.

För egen del kämpar jag med att återerövra de delar av min själ som gör att jag överhuvudtaget orkar existera. Allt det som är jag måste få finnas, och jag klarar inte längre av att gömma mig på det sätt jag gjort under många år. Dåligt självförtroende och högmod är inga motsatser, tvärtom samarbetar de väl när det gäller att avstå från det man allra mest vill men samtidigt är rädd att inte behärska. Världsbäst på att avstå. Jag har varit världsbäst på att avstå. Men det finns ingen ära i det, bara ett ok många gånger för tungt att bära. Nej, man kan inte få allt, men det betyder heller inte att man ska förneka sig själv. Jag vill göra något av frustrationen, låta den arbeta för mig, inte emot mig. Det betyder inte att jag vill dig eller någon annan illa. Jag bara måste få finnas.

Jag har lärt mig mycket om mig själv tack vare dig. Jag har lärt mig att min inre röst inte tystas lika lätt som min yttre, men att min yttre inte heller tystas så lätt. Jag har lärt mig att mina upplevelser är mina egna, oberoende av hur mycket de förnekas. Och jag har lärt mig att sanningen gör mig fri, av den enkla orsaken att där inget finns att dölja behöver jag inte längre dölja något.

Därför hoppas jag nå fram en dag. Jag hoppas att du når fram en dag. För jag vill inte tro på en oändlig räcka av tomhet, av rädsla eller av skuld. Jag vill helt enkelt inte det.

Om att ta bladet från munnen

När jag mellanlandar på torget i den lilla staden där jag ska ta bladet från munnen, lägger jag genast märke till en gul, rund klisterdekal - Svensk Ungdom står det på den - och när jag ser mig omkring bland bilar och traktorer konstaterar jag att visst är det här de håller hus.

Orsaken till att jag stannar är att telefonen ringt och när samtalet är avslutat konstaterar jag att det nu är dags att orientera mig fram till det gula trähus där ceremonin ska äga rum. Jag ska bli intervjuad angående mitt förflutna, min kreativitet, samt om bakgrunden till mitt bloggande.

Jag är riktigt nervös nu. RIKTIGT nervös.

När jag kommer in genom dörren möts jag av en varm och personlig miljö, och luras till åtminstone en stunds bedrägligt lugn medan vi äter asiatiskt och ägnar oss åt umgänge med fler katter än jag minns namnet på. Den helsvarta med mest integritet blir min vän trots att den först stryker öronen bakåt och försätter svansen i fiendeställning.

Så är det då dags. Rösten darrar och jag förbannar alla ord som plötsligt är som bortflugna ur mitt medvetande. Damen med mikrofonen jobbar proffsigt, sympatiskt och vant, men ämnet är inte så lätt att närma sig och när nervositeten äntligen börjar ge vika har vi redan tragglat oss igenom en och en halv timmes samtal. Musikstyckena är utvalda och inte mycket till återvändo finns. Som tur är ska materialet redigeras innan det så småningom sänds ut i etern. Puh.

Och nu då?

Ja, jag vet inte... skulle ni vilja veta sändningsdatum och klockslag? Finns det intresse av det, tror ni?

BMFA

Martha*

Splittrat panorama

Go' vänner! Fenomenet Facebook visade sig passa mig dåligt och därför har jag avlägsnat mig själv ifrån detta gigantiska panorama där åtminstone jag själv kände mig mer splittrad än sammanhängande. Jag har visserligen haft kul åt en del applikationer, men märkte också att de funktioner jag mest uppskattade var sådana som ändå hela tiden funnits på annat håll i form av vanliga mail etc. Kontakten till Er, kära vänner, både ni som funnits på FB eller i andra sammanhang, vill jag ändå gärna behålla! Skriv alltså närhelst ni vill, men då på adressen lake_alike@hotmail.com

Lakealike

ANDREAS ROSENEDER*

What a pleasant surprice! All of a sudden I got a letter from an inspiring artist who by pure accident came across my blog because of the simularities in e-addresses. The lake people everywhere are all alike - lakealike!
Enjoy!

Major magic

Special edition for Galadriel

October

musik*

The lake

29 september 2007

Getting close (-ups)!

Plötsligt får jag en inbjudan till middag hos Christian och med den inbjudan följer en utmaning: "Jag vill se hur du uppfattar min personliga sfär genom din kameralins!" Jag drabbas omedelbart av lindrig personlighetsklyvning, för Christian har kommit att bli en kär vän, men samtidigt är han en person jag hyser mycket stor respekt för som inredningsarkitekt och konstnär. Jag släpar med mig Miss Harry of Australia (för nerverna) och min Nikon D40 (för bilderna).

Jag blir varmt välkomnad och medan Christian ställer sig vid spisen (och husmorssjälen jublar över att slippa vara den som lagar maten) får jag förtroendet att snoka omkring riktigt ordentligt. Det har jag inte räknat med. Menar han allvar? Nåja, skyll sig själv då - bjuda hem en amatörfotograf med fäbless för close-ups! Och se vad hittar vi väl här, i sovrummet bakom ett ansenligt torn av inredningstidningar, om inte en förgylld liten groda! Undrar om man kan pussa lite försiktigt på den utan att lämna spår av läppstift efter sig...

Nu börjar det dofta nästan absurt kryddigt gott från köket och jag bara måste få veta vad det är han står och rör ihop där inne. Kockkniven rör sig vant över skärbrädan och inte ens när jag skämtsamt hotar med att föreviga det ögonblick han skär av sig fingrarna darrar handen.

Jag strövar vidare, häpen över vilken avslappnad trevnad som råder i detta hem, trots att allt är mycket noggrant planerat och utplacerat.

Middagen är utomordentligt god och dukningen en fröjd för ögat! De många samtalsämnena gör att den utsökta tomatsoppan hinner kallna, men det gör ingenting den är lika god för det, och medan vi dricker té ur de vackraste koppar jag någonsin sett skrattar vi så att vi nästan gråter av igenkännande - berusade av Kristina Lugns dikter : "Mitt liv är ingen schlager, det råkar bara handla om samma saker... "

Men. Tro inte för ett ögonblick att det är de vackra föremålen som gör det djupaste intrycket, balansen, kontrasterna eller helheten. Inte heller är det middagen eller musiken, eller det faktum att jag aldrig tidigare sett ett badrum där det hänger konstverk i akryl. Grodan förblir opussad och Lugns dikter får jag per mail följande dag.

Nej, det djupaste intrycket, Christian, gör den person som bor här. Det gör du.

Veckans bloggtips

FYRbannat skärpt, med både humor och humör, navigerar hon sin skuta genom stiltje och storm! Hoppas du gillar bilden SUSSI* - den är från gambäl heimsoopona...