än en gånglandar landsvägen
vid mina fötter
---
i natt
som så många nätter förr
letar sig fram
under småtimmarna
till min bädd
---
viskar
det är tid
---
men jag
har ömma knän
jag
har blånad vrist
och taggtråd
kring min hals
---
och landsvägen
slutar
i oändlighet
om någonsin
om någonstans
2 kommentarer:
Wow, precis sån där stämning tycker jag om som sin sida ser ut... vem är du? Tack för kommentaren på min blogg!
Oj! :-) Tack! Jag är sjöjungfrun, bottennappet, slamkryparen, näckrosen, gammelgäddan... Nej, en helt vanlig österbottning vars sinne och minne med jämna mellanrum svämmar över. Dina serier är helt fenomenala, by the way!
Skicka en kommentar