En morgon, klockan 8:55, år 2005 promenerar så "Jea" plötsligt och helt oväntat in i mitt arbetsrum i formen av en kvinna jag med säkerhet vet att jag aldrig tidigare träffat. Naturligtvis heter hon inte Jea, men likheten är så slående att jag först tvingas ta avstånd från henne för att samla mina tankar. Det susar i öronen och hjärtat rusar. Det känns som om jag ska säcka ihop på golvet. Något inom mig vill gråta.
Jag tvingar mig naturligtvis att se på det hela med rationella ögon. Vilket sammanträffande! Hjärnan kan spela en sådana fula spratt ibland. Och har jag inte varit ganska stressad under den senaste tiden? Då kan man få för sig både det ena och det andra. Ja, så är det nog.
När vi väl börjar kommunicera är dock kontakten omedelbar. Förståelsen långt utöver det vanliga. "Det är lustigt det här fenomenet" säger hon några dagar senare, "det känns som om vi känt varann i en evighet, och jag har förtvivlat bläddrat bland mina minnen för att hitta dig någonstans, men icke. Den här ständiga känslan av att du vet mycket mer om mig än jag berättat!"
Jag blir tvungen att avsäga mig handledaransvaret för "Jea". Jag berättar aldrig för henne om den första världen, och inte heller att det finns en skiss av henne i mitt anteckningshäfte - det där från arbetskraftsbyrån - nedtecknad nästan fem år innan jag överhuvudtaget kände till hennes existens. Jag nämner ingenting.
Men drömmarna återvänder.
Jag tvingar mig naturligtvis att se på det hela med rationella ögon. Vilket sammanträffande! Hjärnan kan spela en sådana fula spratt ibland. Och har jag inte varit ganska stressad under den senaste tiden? Då kan man få för sig både det ena och det andra. Ja, så är det nog.
När vi väl börjar kommunicera är dock kontakten omedelbar. Förståelsen långt utöver det vanliga. "Det är lustigt det här fenomenet" säger hon några dagar senare, "det känns som om vi känt varann i en evighet, och jag har förtvivlat bläddrat bland mina minnen för att hitta dig någonstans, men icke. Den här ständiga känslan av att du vet mycket mer om mig än jag berättat!"
Jag blir tvungen att avsäga mig handledaransvaret för "Jea". Jag berättar aldrig för henne om den första världen, och inte heller att det finns en skiss av henne i mitt anteckningshäfte - det där från arbetskraftsbyrån - nedtecknad nästan fem år innan jag överhuvudtaget kände till hennes existens. Jag nämner ingenting.
Men drömmarna återvänder.
2 kommentarer:
Vilka magiska och detaljerade drömmar! Jag ser atmosfaren framfor mig och jag tror (utan att veta ett uns) att du genomgar/har genomgatt stora forandringar i ditt liv. Jag liksom kanner en kamparglod i dina ord!
Jag deltog en tid en dromtydningsgrupp baserad pa Montague Ullmans metoder. Det var helt fantastiskt givande.
P.S. "Min" rebell lat just nu:
http://www.youtube.com/watch?v=Bg3l3Hmiu4E
låter spännande. världen är full av konstiga sammanträffanden - rätta människor i rätt tid som nästan omedvetet startar någon process i en. hoppas hon förde med sig något bra.
Skicka en kommentar