torsdag 5 februari 2009

Jag ligger i mörkret hos dig


Den där förbannade villkorslösa kärleken som folk ibland nämner som det ultimata älskandet och som får ögonen att tindra hos kvinnor och pannan att sätta sig i djupa veck hos män - tror ni på den? Inte jag. Tror jag. Äktenskap och hushåll och sån't sköts bättre och mer praktiskt genom ständiga förhandlingar, tycker jag. ;-)

Fast några gånger i mitt liv har jag kommit nära något som skulle ha kunnat kallas altruistiska kärlekshandlingar - eller också har det bara varit frågan om att sluta hämnas. Som den gången tidigt nittiotal när jag införskaffade den här boken - inbunden version förstås, något annat var inte att tänka på - som gåva till en nära vän jag redan visste jag förlorat. För att jag mitt i allt det fula, intrigerna och det brustna förtroendet som jag trots allt inte ensam bar skulden till ändå upplevde att jag måste lämna ifrån mig något vackert. Något rent.

Gott så. Det är länge sedan och med tiden blir även de mörkaste minnen ljusa. Eller åtminstone inte lika mörka. Goda människor gör ibland onda saker. Man kan älska dem ändå. Kanske även sig själv.

Inbillar jag mig gärna.
---------------------------------------------------------------------------------

"Jag ligger i mörkret hos dig.
där har jag ro.
Ingen människa finns,
som är så god.
Jag är fäst vid mörkret.
Jag är fäst vid dig.
Vore jag skild från mörkret,
vore jag skild från dig.
Jag ligger i mörkret hos dig,
som fågeln i sitt bo.
Och vinden sjunger min visa". ~ Bo Setterlind
----------------------------------------------------------------------------------

That damn unconditional love which people sometimes mention as the ultimate love, and that makes the eyes of women sparkle and the forehead of men to fold in deep wrinkles - do you believe in that kind of love? Not me. I think. Marriage and domestic efforts and stuff like that are run with greater convenience through continuous negotiations, I think. ;-)

However, on a few occasions during my life so far, I have come close to doing things that could perhaps have been recognized as altruistic deeds of love - or has it just been a question of letting go of the urge for revenge? In the early ninties I purchased this book - bound version of course, anything else would have been inappropriate - as a gift for a loved one whose friendship I knew I had already lost. In an ugly situation of intrigues and broken trust, that I after all was not single-handedly responsible for, I felt the need to leave at least something beautiful behind. Something clean.

Anyhow, the whole issue is long overdue by now and with time even the darkest memories become brighter. Or at least not as dark as they used to be. Good people sometimes do bad things. You can love them anyway. Maybe even Yourself.

I'd like to imagine.
------------------------------------------------------------------------------

"In the darkness I lie close to You,
it is where I find peace.
There is no human being
as kind as You are.
I am attached to the darkness
I am attached to You.
If I was separated from the darkness,
I would be separated from you.
In the darkness I lie close to You,
like a bird in its nest.
And the wind sings my song". ~ Bo Setterlind

(poor translation by LothL)

8 kommentarer:

maria sa...

åh, vad jag gillar det där om att "sluta hämnas"... för det är ju det det handlar om - även om man inte fattar det då - men så kommer man till ett stadium när man bara inte orkar längre för att det är så utmattande eller så stannar man helt plötsligt upp och undrar förvånat vad sjutton man riktigt håller på med... :)

Craftsman of light sa...

Dont know what all this means....usually you translate, but i ll pimp the mermaid too. SENDING YOU KISSES TO MAKE YOU FEEL WELL.
j

Lady of the Lake sa...

Maria

Ja, eller hur! Och förlåter gör man alltid lika mycket för sin egen skull som för någon annans. Jag hävdar att det är fejk annars.
:-)

J

Thank You very much and because of all the nice kisses transmitted through the cyberspace I'll try to translate this blogpost for my foreign visitors tomorrow. :-)

(Attempting to translate someone else's poetry, in this case that of Bo Setterlind, into a diffrent language always make me feel quite insufficient and vulnerable - my english is far from perfect - and that's why I didn't do it to begin with.)

Anonym sa...

Long time no see/hear! mitt i kaoset av mitt liv har jag tid att hälsa på här hos dig. Det här inlägget gav mig mycket att tänka på mitt i hämndkriget som pågår hos oss. Tack för ett vackert inlägg, as always.
KRAM

Lady of the Lake sa...

Kram på dig med Dockan, och du är alltid lika välkommen oavsett!

Det finns en stor sanning i vårt gamla ordstäv "synden straffar sig själv" - problemet är bara att orka se tiden an, vi har ju så förskräckligt bristfälliga perspektiv vi små människor. Personligen klarar jag rätt tuffa saker bara jag känner att jag blivit hörd, men ibland lyckas inte ens det. I bibeln - som jag av skäl du känner till ytterst sällan reciterar - finns ett uttryck "att samla glödande kol på någons huvud". Krasst förklarat handlar det om att (i mån av ork och självbevarelsedrift, förstås!) fortsätta behandla någon väl trots att man själv behandlats illa. I längden brukar det beteendet bäst väcka samvetet hos motparten, förutsatt att där alls finns något sådant. Med mitt temperament är det här ingen enkel filosofi, men när jag någon gång orkat hålla mig till den har resultatet till slut utfallit väl! ;-)

... och när det gäller revansch är den förnämligaste revanschen gentemot gamla oförrätter och förövare att själv helt enkelt se framåt och LEVA ETT BRA LIV!

Craftsman of light sa...

Mermaid lady,
thankyou for the translation,
i loved the poetry...very much like the thoughts and feelings i witnessed within me. And about unconditioned love or not...its always about love.

kisses
j

Anonym sa...

Tack igen en gång för de kloka orden! :) Nu vet jag vart jag ska gå när jag behöver höra något vettigt!
jag känner igen det där med att klara av tuffa saker bara jag blir hörd, men när man inte blir hörd och inget tycks gå hem hos motparten så blir man ganska liten, liten men arg!
Nu har jag bestämt mig för att försöka leva mitt liv så bra jag kan och strunta i eländet.
KRAM!

Lady of the Lake sa...

J

It's always about love. Indeed it is. :-)

Dockan

Kramkramkram på dig och lycka till, vännen! Hoppas att vi snart kan ses, dessutom. :-)

Skicka en kommentar