Det här måste nog vara min "favorittomte" i år och inte endast nu när det närmar sig jul! Jag syftar naturligtvis på den leende "tomten" i mitten, ja, den sötaste utan skägg och luva. Det här är sonen till en bloggare vars varsdagsliv jag regelbundet följ en längre tid, och den här pojken och hans mamma är två av de tappraste människor jag känner. Genom att beskriva sina dagliga rutiner och förehavanden bekämpar de fördomar gentemot barn med downs syndrom på ett sätt jag anser vara ytterst beundransvärt.---------------------------------------------------------------------------------
This has got to be my favourite "tomte" this year, and not only at christmastime! I am of course refering to the smiling one in the middle, yes, the cutest without a beard and no whoolen cap. This is the son of a blogger whose daily life I've followed for a long time already, and this little boy and his mother are two of the most courageous people I know. By describing their everyday "when- and whereabouts" they're fighting prejudice against kids with downs syndrome in a way I consider to be truly admirable.
Tack för att du sände mig det här underbara fotot/Thank You for sending me this wonderful photo, LILLI!
/Anni
6 kommentarer:
Tack Anni!
Säger Lilli med en tår i ögonvrån:).
*wow* 2 days in holiday and the tomtars entered your blog quickly :)
*ops* harry???
There is something wrong... its me: wortman :)
I fully agree with Anni, this is a beautiful and important tomte posting.
Both mother and son are adorable
I adore them
*HUGS*
Lilli
Tack för förtroendet och ha en riktigt, riktigt skön jul! *KRAM*
Harry/Wortman
"A dear child has many names" we say in swedish. ;-) Yes, tomtar are really quick, and some of them quicker than others.
M
Absolutely. :-)
Ch
I know You do and there's no wonder! :-)
Skicka en kommentar